i nl e dn i ng 27 lagen gav myndigheterna makt att sterilisera, utan att lagen kanske inte gav myndigheterna tillräckligt långtgående befogenheter i detta samhällsbyggande värv. Det är viktigt att förstå detta välfärdspolitiska budskap, eftersom det inte var uttryck för nationalsocialistisk rasteori i vid bemärkelse.Tilltron var stor till den medicinska vetenskapens möjligheter att hindra icke önskvärda individers fortplantning om staten ansåg dem vara biologiskt och socialt undermåliga.2 Välfärdsideologin hade starka kollektivistiska drag men samtidigt fanns ett patos för den enskilda individens utveckling och välbefinnande inom den kollektivistiska ramen. Det ansågs således fullt möjligt att både döma ut människor som socialt och medicinskt undermåliga med hänsyn till det kollektiva intressets krav och samtidigt värna om enskildas välfärd, välbefinnande och människovärde. Den sociala ingenjörskonsten – med eller utan rasbiologiska inslag – fick inte bara grepp om befolknings- och välfärdspolitiken i stort utan även om områden som kanske vid första påseende kan betecknas som både udda och marginella. Ett sådant var fångvården, som utgör temat för denna avhandling. Precis som inom praktiskt taget vilket samhällsområde som helst kom fångvårdspolitiken efter 1930 att präglas av den rationella, vetenskapsberoende sociala ingenjörskonsten och tron på att man med vetenskapligt testade metoder, inte minst sådana som hämtades från medicin och psykologi, skulle kunna omforma den intagne brottslingen till en god medborgare och nyttig samhällsmedlem.Tron på fängelsestraffets möjligheter att förändra och förbättra var självklart inte på något sätt ny. Ny var däremot föreställningen att den intagne kunde förändras genom metoder präglade av vetenskaplig kunskap. Precis som den obligatoriska skolan genom tillämpning av pedagogisk vetenskap skulle förändras i grunden för att tjäna nya politiska och sociala syften, antogs fångvården kunna reformeras genom användning av medicinsk, psykologisk och pedagogisk vetenskap. Det var ett folkhemsfängelse som skulle skapas i den gryende svenska välfärdsstaten, och i centrum stod brottslingen som objekt för fångvårdssystemets behandling, inte brottet. 1945 års verkställighetslag (VL) – vars tillkomst och implementering vi ska undersöka i denna avhandling – har i den juridiska litteraturen be2 Jfr avsnitt 1.5.2. 1.1.2 1945 års verkställighetslag – en vattendelare?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=