de l i i 259 sökningarna som låg till grund för verkställigheten inte var enhetligt utformade. Utredarna konstaterade att syftet med en individbaserad verkställighet gick förlorad genom ineffektiv handläggning. För att komma till rätta med bristerna föreslog man i utredningen en standardisering av utformningen för att nå kontinuitet och likformighet. Fångvårdens organisationskommitté framlade i slutbetänkandet år 1955 villkoren för planläggning av behandling under straffets avtjänande.932 Kommittén framhöll betydelsen av att samtliga intagna blev föremål för en behandlingsplan. Behandlingsundersökningar skulle genomföras när en mer omfattande planering var befogad, och som norm för undersökning angavs sex månaders strafftid eller däröver. Av effektivitetsskäl byggde undersökningarna främst på tillgängliga handlingar och muntliga upplysningar från personliga kontakter med de intagna. Därefter färdigställdes själva behandlingsplanen. Fall där en behandlingsundersökning hade genomförts togs upp av centralanstaltens behandlingskollegium och för att den intagne sedan aktivt skulle förmås att delta bereddes han tillfälle att kommentera planen vid kollegiet.Målsättningen var att behandlingsplanerna upprättades inom två veckor och sedan reviderades kontinuerligt. I realiteten inskränkte sig planerna som regel till att ange anstaltsplacering och arbetsuppgift för de korttidsdömda. Utförligare behandlingsplaner aktualiserades för dem med längre strafftider, men även i dessa fall tycks variationerna ha varit betydande.933 Det samhällsklimat som reformen slutfördes i var gynnsamt då Sverige trots allt förskonats från direkta verkningar av världskrigen. Landet höll på att utvecklas till en välfärdsstat. Folkhemmets förbättrade levnadsstandard avspeglades även på grupper i samhällets utkanter; ökade ekonomiska resurser användes på fångvården. Då fångvården obestridligt styrdes utifrån kostnadskalkyler blev nyordning ett direkt utslag av ekonomiska satsningar och i välfärdsstaten lades grunden till folkhemsanstalten. Konstateras kan att fångarna fick det bättre materiellt, även om effekten försvagades av överbeläggning, provisoriska kolonier etc. Att fångvårdsreformen kunde genomföras berodde dock i väsentlig mån på 932 SOU1955:40, s. 18. 933 Behandlingskollegierna på anstalterna fick en stärkt position efter den 1 oktober 1954. Följande år började frivårdens skyddskonsulenter använda behandlingsjournalerna för uppföljning av de villkorligt frigivna. Sammanfattning av anstaltsväsendet i välfärdsbygget
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=