f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 252 tionell fängelsekaraktär och bestod framför allt av inköpta eller arrenderade bondgårdar. Fångvårdens intresse av att använda fångar i skogsarbeten eller andra allmännyttiga arbeten växte under sommaren 1942, som en omedelbar konsekvens av det ökade behovet av anstaltsplatser. Kolonianstalterna avhjälpte den tilltagande bristen på anstaltsplatser men den kriminalpolitiska debatten blev intensiv.900 De straffängelser och kronohäkten som hade uppförts under andra hälften av 1800-talet, enligt cellsystemets princip, var ännu grunden i fängelsesystemet på 1940-talet.901 Även de centralfängelser som hade uppförts under 1900-talet hade byggts i samma utförande. Fångvårdsanstalternas arkitektur kännetecknades ännu denna period av en byggnadsstil som beskrevs som “fästningsliknande”, trots att viss ombyggnad och reparation av i huvudsak större fängelser hade genomförts.902 Byggnadernas strama konstruktioner upprätthöll, vid sidan av säkerhetsaspekten, ett symbolvärde för samhället att visa på konsekvenserna vid brott. Symbolvärdet ökade inte minst eftersom fängelsebyggnaderna ofta var placerade i stadskärnan som en ständig påminnelse om de dömda. Den tradition som hade skapats kring uppbyggnaden av fängelser var svår att bryta och SLB:s representanter ansåg att 1942 års anstaltssystem bar en synbar prägel av Philadelphiasystemet och dess hantverksinfluerade grundsyn.903 Det framhölls både av SLB och Statens organisationsnämnd och av offentliga debattörer att anstaltsväsendets yttre miljö lade hinder i vägen för nya reformer.904 I den tidigare nämnda promemorian från våren 1943“Angående anstaltsorganisationen”, hadeThurén dragit upp riktlinjerna för den framtida fångvårdsinstitutionen.905 Han hade påtalat de uppenbara brister som rådde på lämpliga lokaler; anstalts- och häkteskorridorer fick till exempel fungera som både matsal, gudstjänstlokal och gymnastiksal på straffanstalter och kronohäkten. Stark kritik riktade han speciellt mot centralfängelset på Långholmen, kronohäktet i Jönköping och straffängelset i Karlstad.Vidare framhöll han att man på den enskilda anstalten borde ge tillfälle att differentiera de intagna internt på avdelningar eller i pavil900 Se kap 5.3.4. 901 Stads- och häradshäkten var inte under fångvårdsstyrelsens ledning, de var enbart tillsynsmyndighet. 902 RA, SLB33:2. Göransson, 1955, s. 357. 903 RA, SLB33:6. Beskrevs som ett rousseauanskt önsketänkande med utbildning till ett framtida faktiskt yrke. 904 Kleen m.fl., 1944, s. 148. 905 RA, SLB33:6. PM22 april 1943 överlämnat av Gunnar Thurén.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=