de l i i 243 vården. Mer specifikt belyser undersökningen SLB:s hantering av konsekvenserna för fångvården som exempelvis lättnader gav i det rigorösa isoleringssystemet, behandlingssträvanden och nya anstaltstyper.Till avgörande del bygger således undersökningen på SLB:s arkivmaterial.871 Avsikten är att ge en tydligare bild av villkoren på fängelserna och komplettera föregående kapitel.Avsnittet är uppdelat på de fyra huvudteman som i princip används genomgående i avhandlingens delstudier för att systematisera frågeställningarna: a) straffarbete och fängelsestraff, b) behandlingstanken och differentiering, c) fångvårdspersonalen och d) anstaltsväsendet. Cellstraff verkställdes ännu enligt 1916års VLenligt huvudregeln att den dömde tillbringade hela strafftiden isolerad i cellen och först därefter i gemenskap om straffet översteg tre år, respektive ett år för intagna under 21 år (4 §). Emellertid hade tiden i cell, som klargjorts, reducerats senast 1943 och halvöppna celldörrar blivit brukligt under arbetets gång. Det kriminalpolitiska ställningstagandet om den öppna fångvårdens princip innebar i själva verket ett generellt öppnare förhållningssätt, såväl gentemot de intagna som gentemot samhället, åskådliggjort internt genom färre restriktioner under verkställigheten och externt genom exempelvis frigångsförfarandet.872 Fångantalet minskade konstant fram till fångvårdsreformen1945, med undantag för de båda världskrigen, illustrerat i diagram7.2.1.1över fångantalet vid årets slut.873 Det framgår inte av statistiken att antalet bötesfångar som årligen avtjänade fängelsestraff var högt, liksom även antalet urbota straff, då strafftiden som regel var kort och koncentrerad till vissa månader på året. I en tidig undersökning redovisades utformning av isolerings- eller gemensamhetsstraff inför SLBoch den avtjänade strafftiden indelades i tre nivåer.874 Den första nivån innebar följdenligt cellstraff och fången befann sig i cell när hans vistelse inte avbröts av gudstjänst, skolundervisning och 871 Jfr Jonsson, 1937, rörande institutioner i Sverige. 872 I SOU1945:60 fanns skillnaden definierad mellan öppna och slutna anstalter. 873 I SL:s tabell, som reglerade förhållandena mellan straffarterna, motsvarades 60 dagars fängelse av30 dagars straffarbete, eftersom fängelse ansågs mindre ingripande under verkställigheten. Bötesfången intog en mellanställning under sin korta strafftid, eftersom han hade färre förmåner än fängelsefången och inte kunde införskaffa sig förmåner eller fick inkomst för ålagt arbete. 874 RA, SLB33:5. 7.2.1.1 Straffarbete och fängelsestraff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=