de l i i 241 I direktiven till 1945 års fångvårdsreform framställdes förnyelsen av anstaltsväsendet som en förutsättning för modern fångvård. Det framgår av den rättshistoriska bakgrunden att kraven på en godtagbar materiell basstandard inte var tillfredsställande på anstalterna vid seklets början. De materiella villkoren hade visserligen genomgått genomgripande förändringar genom cellstraffsreformen, men omfattande materiella brister kvarstod i realiteten inom anstaltsväsendet, komplikationer som inte sällan hängde samman med cellsystemet. Genomgripande förändringar av anstaltsmiljön hade också förhindrats av äldre fångvårdsideologi som ansåg humaniseringar av omgivningen strida mot straffverkställighetens grundprincip. Ett litterärt citat kan få illustrera fängelsemiljön, hämtat från Jan Fridegårds dystra tjugotalsskildring av dråparen Johan Froms upplevelser av Långholmen. På 1930-talet ansågs den fängelsemiljö som återspeglas hos Fridegård inte längre godtagbar. Frihetsberövandet i sig var tillräckligt och behövde inte förstärkas av knappa förhållanden under straffverkställigheten. Föresatsen blev i stället att sträva efter en basstandard, en “folkhemsanstalt”. Utan rimlig standard på fängelserna fanns inte förutsättningen att förverkliga 867 Proletärförfattaren Jan Fridegård hade själv erfarenhet av fängelsestraff.“Muren” refuserades år 1934 men utgavs sedan 1959. För citatet se s. 32. 7. Lagstiftarnas strävanden mot en folkhemsanstalt 1930 -1945 7.1 e n unde r s ökn i ng av an stalt s vä s e ndet ut i f r ån st ra f f lag b e re dn i ng e n “Cellen var fyra kvadratmeter stor.Vid ena sidan stod ett bord som på natten kunde förvandlas till säng med bordsskivan som gavel. Sängkläderna, en slags madrass, en halvmeterbred remsa som skulle föreställa lakan samt en filt låg inuti sängbordet. Från sängkläderna steg en inpyrd lukt av svett och väggluspulver.Vid bordet stod en skomakarstol och på bokhyllan låg tre böcker, testamentet, psalmboken och en med titeln: I ensamma stunder. Ja, den behövdes nog – det kändes redan kväljande ensamt. En vit sky seglade förbi fönstret som satt rätt högt, långt bort slog det i celldörrar och otydliga rop hördes.”867
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=