f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 238 en kodifiering av föreliggande rättsregler på området, således en sammanställning av tillämpad lagstiftning och regelverk mer än ett nytänkande. Detta lagkonglomerat har tydligt åskådliggjorts utifrån det första kompletta utkastet av den 7 april 1943 till förslag om “lag om verkställighet av frihetsstraff, förvaring och internering”. I motiven till lagstiftningen bekräftades att målsättningen var att sammanföra olika lagar och administrativa författningar till ett regelverk. Detta gäller även vid instiftandet av den resocialiserande behandlingsideologin som framställs som avgörande för 1945års VL, eftersom1938års FSt i framträdande delar upphöjdes till lag när det gäller ramverket kring utformning av behandlingsmodellen i 1945 års målparagraf.860 Första lagutskottets utlåtande bekräftade att lagförslaget till stor del var en kodifiering av gällande regelverk på området, något utskottet inte ansåg hindra inlemmandet av behandlingstanken. Att det låg begränsningar i att redan existerande rättsregler tilllämpades som nydanande diskuterades inte vidare i reformarbetet. SLB:s målsättning var att utforma en praktiskt tillämpbar verkställighetslag, trots att den individualpreventiva ambitionen var normbildande i fångvårdsreformen.861 Det har konstaterats att det var först i samband med den slutliga framställningen av VL, när lagrummen redan var formulerade, som beredningen färdigställde de straffteoretiska motiven; det kan liknas vid att färdigställa källarvåningen sedan byggnaden i övrigt blivit klar. Det framhölls att avsikten med frihetsstraff efter reformen huvudsakligen bestod av frihetens förlust. Frihetsförlusten i sig skulle även den göras mindre påtaglig eftersom den tidigare isoleringen skulle brytas genom öppenhet såväl inom anstalten som gentemot samhället i övrigt. I realiteten skedde en ständig uppluckring av graden av isolering. Cellstraffet reviderades återkommande efter det att 1906 års omfattande isoleringslag trätt i kraft och därifrån utvecklades ständigt öppna former, huvudsakligen för korttidsdömda genom behandling i frihet eller omhändertagande på specialanstalt. Inledningsvis framgick att aktörernas roll är av intresse för att förstå lagstiftningsprocessen. Således har inte ledamöter eller bidragsgivare betraktats som en anonym massa utan som faktiska framställare av lagtext. Vissa starka personligheter i SLBframträder tydligt, som ordföranden i SLBåren 1938-1956 Karl Schlyter och psykiatrikern Olof Kinberg. Det framgår tydligt att beredningsarbetet inte skett utan kompromisser. Det 860 1910 års instruktioner för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, 50 § skulle i tilllämpliga delar gälla för gemensamhetsfångar. 861 Se även Sundell, 1998, s. 116.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=