de l i i 233 prevention och fann det först oroande att se allmänpreventionen stå tillbaka, något han menade utskottet åtgärdat. Utskottets förslag vann bifall och motionerna 433-434 ansågs besvarade genom utskottets hemställan om ny VLav frihetsstraff. Custodia honesta hade utmönstrats som straffåtgärd i SLB:s avslutande utredning. Riksdagsdebatten om strafformen fortsatte dock och den socialdemokratiske ledamoten Georg Branting menade att det var en brist i utredningen att inte utveckla custodia honesta för politiska fångar. Framförandet anspelade på att Karl Schlyter var personligt ansvarig för brister i beredningsförfarandet. Schlyter replikerade att dessa “altruistiska” lagöverträdares situation var en fråga som måste sättas i relation till straffsystemet, liksom frågan om sammanjämkning av fängelse och straffarbete. Schlyter yttrade sig även rörande den kritik som framförts över att fängelsedömda inte kom i åtnjutande av ursprungliga förmåner och summerade att fängelsestraffet tidigare hade varit ett klasstraff med ett förmånssystem som enbart de välbeställda hade kunnat utnyttja.850 Första lagutskottets utlåtande om verkställighet av frihetsstraff debatterades samma förmiddag i andra kammaren och öppnandet skedde i överensstämmelse medFK:s genom inledningsanförande av statsrådet Zetterberg.851 Därefter talade professorVilhelm Lundstedt som menade att VL var en betydande och ingripande reform, men förklarade sig ha en odeciderad uppfattning om behovet av den nya lagen, även om han ansåg att det var upplyftande att i krigstider “finna människokärleken satt i högsätet i ett lagverk”.852 Han angrep därefter SLB:s utredning som han ansåg sakna vetenskaplig insikt, främst av psykologisk art. Detta som han förmodade för att reformen inte skulle råka i konflikt med SL:s sociala funktion. Men reformen reducerade, enligt Lundstedt, just denna funktion. Lundstedt var likaså skeptisk till införandet av den så kallade öppna vårdens princip eftersom strafflagens sociala funktion bestod i att prevenera emot kriminalitet i samhället.853 Av den anledningen var det “förvridet” att låta individualpreventionen dominera över hänsyn till SL:s sociala funktion att förebygga brottslighet. SL:s allmänpreventiva funktion gällde alla i samhället och att somSLB förespråka prevention rik850 Jfr 54 § om särskilda förmåner som nu skulle gälla både fängelse- och straffångar. 851 AKprot. 1945:40, § 10 rörande FLU1945:52, höstsessionen. 852 AKprot. 1945:40, s. 37. 853 AKprot. 1945:40, s. 38. 6.6.3.2 Andra kammaren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=