de l i i 231 innebar det just att frihetsförlusten blev svår även för de sämst ställda.845 Han anslöt sig dock till Göranssons anförande att skillnaderna mellan de intagna och livet utanför anstalterna förstorats i och med sociala och ekonomiska standardförskjutningar. Utskottet framhöll i enlighet med detta att en fångvårdsreform var angelägen, speciellt att behandlingen av de dömda blev reglerad i lagstiftning. De erinringar utskottet framhöll gällde 4 § om anstaltsnämnden och om målparagrafen. SLB:s ansågs inte ha lagt tillräcklig vikt vid säkerställandet av allmänprevention genom att bortse från straffhotets verkan. I linje med departementschefens uttalande poängterade utskottet att allmänprevention främst betraktades som utslag av moraluppehållande effekt. Utskottet menade att den individualpreventiva effekten rörande den intagnes tillrättaförande understrukits något ensidigt, varför just “fasthet och allvar” fastslogs som ett uttryck av allmänprevention.846 Pendeln hade svängt till Strafflagberedningens fördel inför riksdagsdebatten av propositionen. Det mer uttalade motståndet från vissa grupperingar inom fångvården hade tystnat, och inför färdigställandet av 1945 års VL slöt flertalet av de forna motståndarna upp för att stödja genomdrivandet av reformen. Onsdagen den5 december 1945föredrogs Första lagutskottets utlåtande i FK med anledning av dels den återgivna propositionen, dels de fem på området väckta motionerna.847 Justitieminister Herman Zetterberg höll det inledande anförandet, där han beskrev förslaget till verkställighetslagstiftning som en stor humanitär reform. Zetterberg tillskrev Else Kleen, Karl Schlyter och den tidigare chefen för justitiedepartementetThorwald Bergquist förtjänsten för dess färdigställande och menade att det fanns 845 A.a. s. 39 f. 846 FLU1945:52, s. 68. I RA, SLB33:3, PM, 26 nov. 1945, underströk att utskottets förslag om “fasthet och allvar” var ägnat att vålla missuppfattning. Det var ett uttryck för “reglementsenlig fasthet” som gav personalen en “uppsyn som ser ut som en död mask (allvar) i stället för med positiv inställning” till fångarna. Jfr TfKv 1946, nr. 3, årg. 1. Kan fångarbetet rationaliseras, s 100, uttryckte byråsekreterare Carl-Henrik Ericsson sin oro för tolkning av 24 § och ifrågasatte om inte “fasthet och allvar” var ett utslag av bibehållen arbetsdisciplin genom produktivt arbete. 847 FKprot. 1945:38 beträffande FLU1945:52, höstsessionen. MFK1945:433, 1945:434. MAK1945:649, 1945:650 och 1945:651. 6.6.3 Forna reformkritiker stödjer fångvårdsreformen i riksdagsdebatten 6.6.3.1 Första kammaren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=