de l i i 225 slogs var företrädesvis skogsarbete, nyodlingsarbete, torvupptagning och vägarbete genom utlokaliserade kolonisystem. Frigång för fångar med helgemenskap borde även tillämpas i ökad omfattning enligt slutbetänkandet. Strävan var att långtidsdömda fick utföra rationellt arbete och ha en aktiv sysselsättning under fritiden. De slutna anstalterna prioriterade säkerhet och strävade bort från skadlig påverkan de intagna emellan. Det förhållningssättet försvårade, enligt SLB, möjligheterna att genomföra och påverka klientelet utifrån behandlingssynpunkt. Tillverkning skedde på fängelserna för statens räkning, men även för den privata marknaden. I förslaget betonades att arbetet måste vara rationellt, produktivt, vinstgivande och meningsfullt samt ge viss utdelning för de intagna. Den ekonomiska ersättningen för en arbetsprestation ansågs vara en viktig stimulans.Den rådande modellen med dagslönesystem och ackord bibehölls således.816 Benämningen arbetspremie föreslogs gälla alla kategorier av arbetsinkomst inom fångvården. Därutöver hade försöksverksamhet med undervisning på anstalterna inletts, vilket var ett led i att möta kraven från arbetsmarknaden. Beredningen gav företräde åt utbildning för långtidsdömda med utomstående lärare eller studiecirklar som var ordnade av i första hand folkbildningsrörelserna. Förslag framfördes om en organiserad sysselsättning under fritiden för att motverka anstaltslivets avtrubbande effekter.817 Beredningen ville följa upp den verksamhet som redan var en realitet, men även vidareutveckla fritidssysselsättning när restriktionerna minskade. Förändringarna blev mer påtagliga för straffarbetsfångarna, då fängelsefångarna inte hade lika omfattande restriktioner. Det fanns en medvetenhet om de intagnas fysiska hälsa och krav framfördes på gymnastik som återkommande inslag i anstaltslivet. Det förespråkades även en aktiv fritid för de intagna med snickeri, målning, trädgårdsodling och skötsel av husdjur, liksom kulturella inslag som bevistande av konsert. hade använts tagits i anspråk som bostadsceller. Platsbristen, ansågSLB, fick direkt inverkan på fångbehandlingen. Anstaltsplaceringar grundade sig i första hand på om fängelset hade plats att tillgå; hänsyn togs till arbetsdriftens behov i stället för fångens individuella egenskaper. 816 Det av beredningen föreslagna “självförsörjningssystemet” eller avlöning efter den fria marknadens grunder avvisades, även om några fängelser hade fått dispens inom detta område. 817 SOU1944:50, s. 173. Den okontrollerade samvaron – obligatorisk helgemenskap – skulle försvinna medan färre restriktioner sågs som en konsekvens av kontrollerad gemenskap.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=