de l i i 223 ständig behandlingsundersökning av straff- och fängelsefångar (44 §).806 Differentiering av de intagna innebar att man måste överge principen om allas likabehandling. I stället skulle förutsättningarna för att skapa en individuell behandling ske efter en utredning om den enskilde fångens behandlingsbehov.807 Vid behandling skulle information antecknas om den intagnes ålder, hälsotillstånd, sinnesbeskaffning, karaktärsegenskaper, tidigare vandel, arbetsförmåga, anlag och utbildning.808 Notera att behandlingen inte var riktad till intagna med korta frihetsberövanden. Undersökning borde företrädesvis genomföras på fångar med en strafftid över sex månader, efter samverkan mellan läkare och styresman vid början av frihetsstraffet.Det framtagna underlaget om individen sändes sedan till fångvårdsstyrelsen. För dem som hade ett kortvarigt fängelsestraff ansågs det tillfyllest att lägga centrala klientregistret till grund för differentieringen. Detaljregleringar och andra begränsningar av fångarnas förmåner inom ramen för progression var erfarenhetsgrundat en källa till irritation mellan de intagna och personalen, eftersom förbindelser med närstående genom brevväxling och besök, läsning, fritidssysselsättning, innehav av personliga tillbehör, arbetspremier och inköp av premievaror var starkt reglerat.809 Progressivsystemets klassindelning av straffarbetsfångar var likaså föremål för en ingående detaljstyrning. Systemet betraktades som förlegat och utan praktisk funktion, speciellt för intagna med straff under tre månader. SLB ville avveckla progressivsystemet till förmån för vissa minimirättigheter från strafftidens inledning för samtliga fångar.Möjligheten att reducera förmåner under verkställighet kvarstod dock, exempelvis genom att belöningar i form av premievaror eller andra mer exklusiva förmåner kunde fråntas en intagen. god prognos och långa straff sändes till Mariestad, Rödja eller Singeshult för jordbruksarbete och trädgårdsarbete vid slutet av strafftiden. För kvinnor fanns anstalter iVäxjö, Karlstad och Långholmen. Kolonier och andra öppna anstalter var avsedda för dem med kort verkställighetstid och speciella anstalter skulle anläggas för svårdisciplinerade. 806 Tanken att inrätta så kallade observationsanstalter på alla centralanstalter fick ringa genomslag i SOU:n. 807 SOU1944:50, s. 132. 808 I fotnot hänvisas till bestämmelserna i 2, 28-29, 32, 34-36, 41-42, 44-45, 50-51, 55och 57-59 §§. 809 Sverige hade tillämpat en modifierad form av progressivsystemet, med konsekvenser för straffångarnas verkställighet. Gemenskapen inträdde automatiskt efter en tid även om arbetsgemenskapen var beroende av skötsamhet och pålitlighet. SOU 1944:50, s. 142.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=