f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 220 skuggade behandlingen av kriminella vid sammanträdet den20 november 1942 på Svenska Kriminalistföreningen.794 SLB:s källmaterial visade i övrigt inga band exempelvis till nationalsocialismen i Tyskland. Karl Schlyter hade en nära relation med Kinberg och ansåg denne som sin lärofader på det kriminalpsykologiska området.795 Schlyters inställning till individen kännetecknas av en dualism. Schlyters strävan att, utifrån en patriarkaliskt humanitär inställning, värna om de svagas rättssäkerhet är tydlig. Han sympatiserade samtidigt med de kriminalbiologiska rörelserna utan att vara en av en av de större ivrarna för eugenik. Efter andra världskriget blev han kritisk till kriminalbiologi i allmänhet och rashygien i synnerhet.796 Skepticismen och motståndet växte också bland flera inflytelserika läkare. I delstudie tre återknyts till medikaliseringen genom biologiskt identifierade personlighetstyper.Anmärkningsvärt är att man så sent som1955 i slutbetänkandet av Fångvårdens organisationskommitté framhöll att utformningen av behandlingsjournaler föreslogs ske med hjälp av personlighetstypifiering, och till hjälp användes den tyske psykiatrikern Ernst Kretschmers (1936) terminologi för indelningen.797 Enligt Kretschmer fanns det tre typer av individer, vilka kunde indelas utifrån kroppskonstruktion. Han applicerade inte själv sin modell på kriminella men hans arbete användes senare för detta ändamål. I slutbetänkandet föreslogs exempelvis den intagne begreppsklassificeras som en “leptosom personlighetstyp”.798 Grundidén var att den leptosoma typen var smalt byggd, en kroppsbyggnad som lämpade sig för att begå stöld. 794 RA, SLB 33:2. Påföljd, böter och verkställighet. Kopior från sammanträdet den 20 november 1942på Svenska Kriminalistföreningen.Hardy Göransson, program nr.16 s.4.Advokat Georg Stjernstedt talade om brottslingar i egenskap av olycksbroder och svag individ. 795 Sundell, 1998. 796 Sundell, 1998, s. 206. 797 SOU1955:40.Räjongplanens fullföljande. Hauge,1990, s.43. Leptosom, atlet ochpykniker var tre olika typer (antalet utökades sedan) som i sin tur genererade olika brottsliga aktiviteter. Pyknikern, som var fetlagd, ansågs trög och kategorin representerades framför allt av bedragare. Den våldsbenägna atletiska typen begick våldsbrott. Sheldon utgick, enligt Hauge, från Kretschmers indelning av karaktärer. Den magra personen gick under benämningen ektomorf, den feta var karakteriserad som endomorf samt slutligen den atletiske mesomorfen. Den sistnämnde var enligt Sheldon den mest kriminella typen. 798 SOU1955:40. Räjongplanens fullföljande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=