de l i i 211 holmen.Missnöjet med anstalten från SLB:s sida var riktat mot det centrala läget, samt den “gyttriga bebyggelsen” på området.750 Långholmen ansågs inte heller motsvara tidsenliga sanitära krav, trots de förbättringar som vidtagits. Detsamma gällde kritik mot de över 200 fönsterlösa båsceller som återstod sedan övriga cellfönster huggits upp. Däremot hade verkstäderna moderniserats på Långholmen och den tekniska utvecklingen följde väl industrialiserade arbetsplatser inom övrig fångvård. Den20mars 1944inkom en promemoria angående arbetsdriften i statens fångvårdsanstalter utarbetad av t.f. byrådirektören Olle Blomquist.751 Han konstaterade inledningsvis att svårigheter att finna lämpliga arbeten funnits i fångvården under lång tid. Blomquist poängterade vikten av att staten gick in och medverkade till att förbättra förutsättningarna för de intagna att få arbete. De gällande bestämmelserna i Kungl. brev från den 28 maj 1926föreskrev utvidgad skyldighet för hela statsförvaltningen att anlita fångvården.752 Promemorian förespråkade att det aktuella systemet borde bibehållas och ackordet utvecklas. Blomquist vände sig dock mot att anpassa fångvårdens lönesättning till den fria arbetsmarknaden. Arbetsdriften, föreslog han, måste bli föremål för moderniseringar genom anställning av kompetent personal på området. Därutöver förespråkade han skärpta krav på statsförvaltningen för att se över att fångvårdens resurser användes effektivt. Krav på förändringar i anstaltsväsendet framfördes under hösten 1944. Gunnar Thurén var ännu en frontfigur på området. Karl Schlyter skrev därför från Falsterbo den7 augusti 1944en replik tillThurén, som gällde fängelsernas nybyggnation och lokalisering.753 Trycket på anstalterna genom den ökade fångbeläggningen hade tvingat fram en tillfällig nybyggnation av fångkolonier och en övergång till öppnare verkställighetsförhållanden. Den21augusti 1944fanns sju nya anstalter med i planen på 750 RA, SLB33:9, 10. 751 RA, SLB33:8. 752 SFS 1926:200. 753 RA, SLB33:2, 3, 5 och10. Genmälet rörande enPMfrån den23 juni 1944. Skrivelserna av Schlyter den7april betonade vikten av att ta upp frågan om anstaltsorganisationens beskaffenhet i SLB. Kort berördes kvinnoanstalter samt platsutrymme i samband med nya förvaringslagen. Dessutom, skrev Schlyter, att anstalter i Stockholmsregionen, främst Långholmen, successivt skulle nedläggas, medan anstalterna i Bona och Svartsjö borde falla under socialdepartementet p.g.a. dess speciella klientel, s. 2. 6.3.3.2 Epokgörande fängelsearkitektur
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=