de l i i 209 gandet av besöksbestämmelserna med vistelse utanför anstalt (35§). Den skeptiska inställningen synliggjordes även vid en minskad användning av brevcensur (37§), eftersom ett liberalt förhållningssätt medförde att även förseglade brev kunde sändas, d.v.s. fångvårdspersonalens granskning uteblev. Detaljstyrning var framför allt ett led i progressionssystemet som reglerat verkställighetens dagliga rutiner. Styrningen var enligt yttrandena grundläggande för en fungerande verkställighet. Den föreslagna klassindelningen var således i förslaget mindre restriktiv, eftersom de intagna redan från verkställighetens början fick grundläggande förmåner. Överkonstapeln C. Lundkvist hävdade bestämt att en modifierad form av progression var ovärderlig för fångbehandling, medan pastor Erik Rehdin och den f.d. fången var positiva till att förslaget ökade likformigheten i tillämpningen av regelverk och minskade de intagnas irritation över systemets formalism.743 Fångvårdsdirektör Cedergren underströk fördelarna med att reglera de intagnas behandling i form av lag. Det sågs som ytterligare ett led i att likrikta verkställigheten över landet. Det gällde inte minst registrering av de intagna (45 §) för att skaffa ökad kunskap om lämplig verkställighet. Registreringsförfarandet av kriminella beskrevs i klartext som ett led i den kriminalbiologiska undersökningsverksamheten. Byråchef Axel Wennerholm menade att frågeställningar av denna natur redan hade avhandlats genom de sakkunnigas förslag i “Förordning ang. vård och behandling av personer, intagna å statens fångvårdsanstalter” av den30mars 1935.Wennerholm ansåg att den omfattande registreringen av de intagna var ett led i denna verksamhet liksom inrättandet av klientregistret. Korrespondensen fortsatte mellan ledamöterna i beredningen under vintern. Den18 januari 1944 avsändeThurén ett brev till Schlyter avseende familjebidrag i anslutning till 60 § 2 st. i utkastet av den15 november 1943.744 Förslaget om familjebidrag var kontroversiellt och hade redan tidigare blivit kritiserat. Skeptiker fruktade sociala efterspel där ytterligare ansvar för de intagnas familjer övervältrades på samhället.Thurén framhöll den akuta ekonomiska situation som uppstod under frihetsberövandet för den intagnes familj. Därför föreslog han att någon form av familjeersättning skulle skapas för att underlätta för anhöriga till intagna. Thurén ansåg att mellan30och90 kronor per månad var en rimlig omkostnad till bidragsberättigade hushåll. 743 Det vill säga tvärtemot vad Masreliez sade på 1930-talet. 744 RA, SLB33:7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=