f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 206 lagförslag. Däremot utgjorde de två följande kapitlen en nyhet, då bestämmelser av straffprocessuell karaktär influtit i verkställighetslagen.734 Gemensamma bestämmelser om de intagnas behandling fanns i 4 kap. och de hade hämtats i stora stycken frånFSt 1938. Därutöver fanns i synnerhet inslag från1916 års VL, men också från1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, 1929 års lag om sinnessjuka och1898 års lag om beräkning av strafftid.Ansatsen till målparagraf överensstämde i denna framställning med den förgående, bortsett från det nya lagrummet (26 §) och den sista meningen: “Åtgärder som medför lidande för honom må ej vidtagas utan stöd av denna lag.”735 Formuleringen betraktades av flera ledamöter som kontroversiell. Denna tidiga textversion hade inte upphöjts till målparagraf, då ett viktigt kriterium somarbete upptogs i efterföljande lagrum, liksom andra avgörande principer för reformen.736 Arbetskriteriet upptogs i 33§ och framhölls som ett led i förkovran och främjandet av förutsättningarna efter frigivningen.737 Paragrafen angav också vikten av att individuell hänsyn togs till håg och fallenhet hos de intagna. Avgörande för SLB var att behandlingsåtgärder riktade mot enskilda skulle ha stöd i lag. I förslagets 45 § stadgades att en fullständig undersökning genomfördes av fångar med en strafftid som översteg sex månader som utgångspunkt.Anstaltens läkare och styresmannen var ansvariga vid undersökningsförfarandet och för att rapport avsändes till FVS.Rapporten låg sedan till grund för placering och behandlingsåtgärder. Att strafftiden infördes som regel för fångens placering blev härigenom formaliserat. Intagna med en strafftid som understeg sex månader föreslogs (50 §) antingen placeras på koloni eller i enrum.Till stor del höll beredningen fast vid gällande rätt, då paragraferna om straffarbete och fängelse i huvudsak överfördes från1916års VLtill ett gemensamt 5kap. Dessutom utvidgades förslaget omVLtill att omfatta ytterligare påföljdsreglering av frihetsberövanden, främst genom att infoga rättsregler om förvaring och internering från “lagen om förvaring i säkerhetsanstalt”.738 Detsamma gällde användningen av arbetspremier, som i förslaget fördes till ett fristående 7kap. Bestämmelserna om arbetspremier var huvudsak734 2 kap. om verkställighetens början var huvudsakligen hämtat från 1909 års lag rörande nöjdförklaring. 735 Citat ur RA, SLB33: 10. Sista raden hade överkorsats. 736 RA, SLB33:6. 737 Hänvisning till 1916 VL 2 § och FörVL 1 §. 738 FörVL 6 kap.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=