f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 198 arbete under tiden i anstalt, diskuterades.SLBgodtog inte ett sådant synsätt utan vidhöll gällande system med arbetspremier. Den andra sammanträdesdagen torde man i huvudsak ha behandlat två övergripande frågor, nämligen att principiellt godkänna att flera viktiga regelverk blev sammanförda till särskild lagstiftning och därefter att ta ställning till huruvida övriga bestämmelser borde finnas i en av fångvårdsstyrelsen utarbetad arbetsordning.703 Den avslutande sammanträdesdagen togs enskilda paragrafer i förslaget upp för diskussion, bland annat 46§ om disciplinstraff, men även klassindelning och frågan om cell- kontra gemensamhetsstraff. Sveriges anstaltsväsende blev under omfattande resor synat av Strafflagberedningens ledamöter. Dessa studiebesök kan skildras detaljerat utifrån bevarade reserapporter. Redogörelserna rörde mestadels anstalter belägna i landets södra och mellersta delar.Syftet med dessa resor var främst av pragmatisk natur och gällde möjligheterna att finna alternativa lösningar inom svenskt fångförvar. Under andra världskriget ökade antalet intagna på landets fängelser, vilket drev på utvecklingen av fångkolonier och öppna förvaringsformer. Den generella inställning som genomsyrar SLB:s reseberättelser var att förekomsten av traditionellt fångförvar måste reduceras. Några ledamöter i beredningen företog en längre observationsresa genom Sverige och besökte femton olika institutioner från den 2 till den9 juli 1943.704 Svenska Morgonbladet sammanfattade resan efterföljande dag i rubriken “Human anda råder inom fångvården”. Utdrag ur resedagböcker och officiella handlingar visade dock att ledamöterna fick varierande intryck av fångvårdsinrättningarna. Rapporterna gällde huvudsakligen sysselsättning, anstaltens standard, beläggning och klientelets sammansättning. Den3juli höll SLB:s ledamöter rådplägning om iakttagelser från besöken.705 Överlag var de positiva till fångvårdspersonalens inställning, bland annat när det gällde att höja de intagnas bildningsnivå men även att förmå dem till fysisk aktivitet. Karl Schlyter underströk de små fängelsernas möjligheter, vilka han fann innebära friare behandlingsformer och ökade möjligheter till differentiering. Ledamöterna var 703 Arkivmaterialet innehöll enbart dokumentation från föredragningslistor i urval. 704 RA, SLB 33:5, 7. Däribland fångkolonin Singeshult, rannsakningshäktet Halmstad, centralfängelset Härlanda, straffängelset och Källshagens sjukhus iVänersborg, uppfostringsanstalten å Bona, kronohäktet Örebro.Resan företogs av bland andra Schlyter, Bergendal, häradshövding Eriksson, borgmästaren Heuman, föreståndarenThurén och sekreteraren Lindberg.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=