de l i i 185 ett sammanhang.654 Utskottet framhöll dessutom att SLBenligt direktiven skulle behandla frågor om verkställighet av frihetsstraff. Vid första kammarens debatt om utskottsbetänkandet den10 juli 1942 ställde sig motionären Engberg mycket negativ till att SLBinförlivade de praktiska verkställighetsfrågorna i det pågående beredningsarbetet med tonvikt på straffsystemet.655 Han menade att reformen hade kunnat genomföras på ett konkret och fristående sätt. Fångvårdsstyrelsen hade år 1940 fått i uppdrag att förbereda SLB på frågeställningar av denna art men, framhöll Engberg, enligt de uppgifter som riksdagen erhållit hade verksamheten varit obetydlig på området. Socialdemokraten Georg Branting höll inte fast vid den motion han själv varit med att underteckna. Detta blev en markering inför den fortsatta debatten. Branting ställde sig bland annat kritisk till tidsobestämda straff, inte minst genom de vittgående paralleller som drogs mellan sjukdom och straff.656Tidsobestämd behandling, menade han, var inte annat än frihetsberövande under mer eller mindre obehagliga former men inte behandling. Branting förnekade, med stöd av folkpartisten Natanael Gärde, att det fanns motsättningar mellan utskottet och motionärerna. Branting ansåg även att den kritik som riktats mot Karl Schlyter för att monopolisera flera ledande positioner var obefogad. Han underströk att Schlyter både under riksdagsdebatten och i utskottet förhållit sig neutral och inväntat den slutgiltiga inriktningen för att inte påverka utgången av hur verkställighetsfrågorna behandlades i riksdagen. I en avslutande diskussion återkom frågan om fångvårdens öppenhet. Socialdemokraten Sandler instämde med partikamraten Engberg om att lagen stod långt från verkligheten. Sandler framhöll att VL:s målsättning var att reellt påverka vad som försiggick bakom“järnridån”.657 Därutöver framhöll SKP:s ordförande Sven Linderot vikten av att ta till vara fångarnas kompetens. Han beskrev sig själv som sakkunnig efter ett längre fängelsestraff som politisk fånge.658 Kammaren biföll utskottets hemställan. 655 RA, SLB 33:6. Utkast den 8 juli 1942 till justitieministerns svar på Fredrik Ströms interpellation om förflyttning av Långholmen i FKden 12 maj 1942, besvarad den 10 juli 1942. 656 FKprot. 1942:27, s. 53. 657 FKprot. 1942:27, s. 63. 658 Linderot omtalade i riksdagsdebatten att han avtjänat minst åtta månader som strafffånge i Linköping. Beskrev sina upplevelser i fängelset (s. 65 ff.), men reserverade sig dock för att hans uppgifter var färgade av att han som politisk fånge hade högre status i fängelset.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=