de l i i 165 Dahlberg finna användbara verktyg för att identifiera “tattare” och undersökningen baserades bland annat på intagna vid straffanstalter.Han lyckades dock inte skapa en användbar definition, således inte heller att rasbiologiskt inringa en etnisk grupp. Steriliseringsfrågan aktualiserades under Karl Schlyters tid som justitieminister, och1933års enmansutredning i steriliseringsfrågan utformades av professorn i straffrätt Ragnar Bergendal.582 Det kriminalbiologiska inslaget är tydligt i 1929 års steriliseringsbetänkande som byggde på att sterilisering krävdes till följd av ärftliga faktorer. Denna riktning blev kontroversiell och svår att rättfärdiga på grund av de rashygieniska aspekterna. 1934års steriliseringslag legitimerade ingreppen på social basis och av humanitära skäl. De sociala grunderna motiverades som en del i individens kollektiva skyldighet att underordna sig samhällets intresse i välfärdsbygget.583 Intresset för brottslighetens orsaker var tilltagande genom nya rön som avlöste varandra efter sekelskiftet. Kriminella fick representera samhällets baksida. År 1919 arrangerades offentliga folktypsutställningar på olika orter i Sverige.Där visade utställarna bilder från kriminalregistret för att exemplifiera degenererade individer. Som motbild visade man vad som betraktades vara rashygieniska praktexemplar från den svenska folkstammen. Svenska sällskapet för rashygien var del av en internationell rörelse och företräddes av bland andra professorn i genetik och växtförädling Herman Nilsson-Ehle, zoologen Nils von Hofsten och så naturligtvis Herman Lundborg. Sällskapet hade bildats redan år 1910 mot bakgrund av förädlingstanken inom den ständigt pågående forskningen på växtoch djurförädling.585 Arenorna för kriminalvetenskaplig diskussion var relativt få. I Uppsala hölls ett möte på området år 1925,“Nordiska konferensen för rasbiologi 582 Professorn i straffrätt Ragnar Bergendal tillbakavisadeThyréns kritik om att sterilisering stod i strid med SL14 kapitel 10 §. Jfr Runcis, 1998 s. 77. 583 Runcis, 1998, s. 95. 584 Runcis, 1998, s. 76. 585 Broberg, 1995, s. 10 ff. “... en radikal krets av jurister, som förespråkade en anpassning av juridiska förhållanden till det moderna samhällets krav, där i första hand samhällets gemensamma intressen skulle ges företräde framför individens. [...] Denna krets leddes av hovrättspresidenten och socialdemokraten Karl Schlyter.”584 5.4.4 Kriminalvetenskapligt forum
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=