de l i i 155 I senare forskning har det hävdats att fångvårdsreformens strävan inledningsvis var kringskuren: “En klar insikt härom och en medveten strävan att genomföra en grundläggande förändring av svensk kriminalvård framkom inte på allvar hos Schlyter och kretsen kring SLB förrän en bit in på 1940-talet.”530 Kriminalpolitiska möten fick en viktig funktion under andra världskriget, speciellt då företrädare från de nordiska grannländerna samlades. Det gällde i synnerhet de diskussioner som fördes beträffande syftet med frihetsberövanden och humanitetsaspekten.531 Göransson uttryckte vid höstsammankomsten hur angeläget det var att förändra fångvården för att ge fängslade en människovärdig behandling.532 Göransson poängterade betydelsen av människors lika värde när rasbiologiska tongångar överskuggade behandlingen av kriminella: SLBföljde på motsvarande sätt Svenska fångvårdssällskapets debatter aktivt, speciellt med tanke på att man där framlade frågeställningar som ofta var av pragmatisk natur. Ordförande vid denna period var fängelsedirektören Sven Axi och vid årsmötet på Socialinstitutet i Stockholm den20 maj 1944 riktade han kritik mot att VLinte kunde tillämpas fullt ut.Axi anförde som skäl att svenska fångvårdsanstalter var fyllda till bristningsgränsen. På mötet riktade likaså direktören för vårdanstalten Hall, Gunnar Rudstedt, hård kritik mot den bristfälliga fångvården. I sitt anförande “Fångvården inför reformsträvandena” påtalade han att VL var föråldrad, och att straffverkställigheten inte fått omdanande direktiv sedan 529 Stockholms-Tidningen, 1942-02-10. 530 Sundell, 1998, s. 270. 531 Elwin, Heckscher och Nelson, 1971. 532 RA, SLB33:2. Påföljd, böter och verkställighet. Svenska Kriminalistföreningen, den 20 nov. 1942. 533 RA, SLB33:2. Hardy Göransson, program16, s. 4. Stjernstedt talade om brottslingen som olycksbroder och svag individ. “Jag [Göransson] tror att denna tanke skymmes undan av vissa biologiska resonemang under de två senaste tiotalen av år, vilka från grunden spaltat upp mänskligheten i livsdugliga och livsodugliga typer, och jag vill säga att det finns ett land i Europa som försökt sig på att i rena siffror uttrycka varje människa värde, hennes produktionsvärde, regenerationsvärde och kulturvärde – vi ha för övrigt haft ansatser av det slaget även hos oss.”533 nitetens namn göra frihetsstraffet så litet skadligt som möjligt för den enskilde och att inom strafflidandets ram åstadkomma en förnuftigare individuell behandling.”529
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=