f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 150 arterna fängelse och straffarbete, utan att denna tanke drogs till sin spets av Schlyter.507 Här citeras efter Schlyters diktamen till statsrådsprotokollet i december 1934det centrala stycket och själva kärnfrågan i den kommande reformen: Schlyter framhöll sedan avslutningsvis att: Schlyter upptog slutligen vad han kallade specialfrågor, eftersom de avsågs bli föremål för en särskild utredning. Specialfrågorna omfattade för det första ordnandet av undersökningar av de intagna vid ankomsten till fängelset “för utrönande av deras individuella egenskaper” och “för vinnande av övriga erforderliga upplysningar av betydelse för deras behandling å anstalt”. De omfattade även frågan om ett centralregister över samtliga fångar som avtjänade omedelbart ådömda frihetsstraff.Avsikten var att utveckla fångregister efter iakttagelser av de intagnas karaktär och anlag under straffets avtjänande. 507 Schlyter, 1935, s. 21. 508 A.a. s. 26. 509 A.a. s. 27. “Verkställigheten av de omedelbart ådömda frihetsstraffen är i behov av en genomgripande omdaning.Vid utredningen av förevarande spörsmål bör i främsta rummet beaktas,huruvida icke möjlighet för en större differentiering i behandlingen av fångarna skulle kunna åvägabringas. För uppnående härav synes erforderligt dels att fångar som tillhöra skilda kategorier i större utsträckning än nu är fallet förvaras i särskilda fängelser eller i skilda avdelningar inom samma fängelsekomplex, dels ock att även fångarna inom samma kategori göras till föremål för en individuell behandling i större utsträckning än nuvarande system medgiver. Cell- och gemensamhetsstraffens inbördes förhållande till varandra bör ånyo övervägas. Större frihet att välja mellan dessa olika strafformer torde böra inrymmas av fångvårdsmyndigheterna än som är förenligt med vare sig nu gällande lagstiftning eller den vid årets riksdag antagna provisoriska lagstiftningen i ämnet.Nuvarande reglementariska föreskrifter rörande fångvården, såväl de av kungl.maj:t som de av fångvårdsstyrelsen utfärdade, äro i flera avseenden föråldrade och böra underkastas en grundlig revision i syfte att humanisera fångbehandlingen. […] Överhuvud torde anstaltsvården kunna klädas i friare former än de för närvarande i allmänhet tillämpade. Särskilt bör beaktas att fången under sista delen av strafftiden beredes en ökad rörelsefrihet, så att övergången till friheten såvitt möjligt jämnas.”508 “För underlättande av differentieringen i fångarnas behandling torde en koncentration av straffverkställigheten till ett fåtal anstalter, däribland en stor huvudanstalt med erforderliga annex av olika slag, vara att förorda.”509
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=