de l i i 147 genom att preventionsteorin fick ett genombrott genom JohanThyréns arbete med en ny strafflagsreform. En meningsmotståndare var civilrättsprofessorn Vilhelm Lundstedt, i den ovan illustrerade akademiska debatten föregående decennium, som en av Uppsalaskolans494 främste företrädare.Han hävdade att medborgarna drevs av sin inneboende pliktkänsla att rätta sig efter lagen; straffets uppgift var att stärka denna pliktkänsla hos allmänheten och härigenom kunna upprätthålla samhällsordningen.495 Kritikerna framhöll att lagmotiven var otillräckliga i fråga om straffverkställighetens allmänpreventiva funktion. Straffet hade en moralbildande funktion som de menade borde vägas i förhållande till brottets svårhetsgrad. Individualpreventiva intentioner krävde av den anledningen andra påföljder än de traditionella frihetsstraffen.496 Härigenom sköts individualprevention i bakgrunden till förmån för statens samhällsbevarande funktioner. Else Kleen inledde samma period en debatt när hon några veckor före GustavV:s 80-årsdag förordade att detta tillfälle skulle nyttjas till att benåda långtidsfångar. I Uppsalaprofessorn K GWestmans replik till Kleen framhöll han det juridiskt ohållbara i ett dylikt förfarande. Else Kleen fick principiellt medhåll gällande syftet med frihetsstraff av Lundstedt i ett uttalande i tidningen Social-Demokraten sommaren1938, under rubriken: “Lundstedt stöder Else Kleen”.497 Där konstaterade han: ”Det är brottet och icke brottslingen som skall straffas”, eftersom han ansåg att det var brottet som skulle “stämplas genom straffet”.Westmans replik i Social-Demokraten till professor Lundstedt innehöll en straffteoretisk ansats “Brottet och brottslingen”.498 Inlägget besvarades kärvt av Lundstedt, som beskylldeWestman för att vara “kriminalist”.499 Beslutet att 1938 tillsätta ytterligare en utredning i fångvårdssammanhang – Strafflagberedningen – mottogs inte odelat positivt. I tidskriften 493 För modellen se Elwin, m.fl. 1971, s. 68 f. 494 Jfr kapitel 2.3. 495 Detta moralbildande och moralförstärkande teoretiska ställningstagande motiverades inte som den klassiska skolan av skuldprincipen utan genom att rättvist utdömt straff stärkte allmänhetens moral. Denna inställning förespråkades även av professor Karl Olivecrona. 496 Jfr Allmänprevention, brottslighet och sjukdom.TfKv, 1946, nr. 1. ByråsekreterareTorgny Linberg. 497 Social-Demokraten, 1938-06-29. 498 Social-Demokraten, 1938-07-02. “Brottet och brottslingen. Svar till prof.V. Lundstedt”. 499 Social-Demokraten, 1938-07-10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=