de l i i 141 mot en docentur i rasbiologi och medicinsk ärftlighetsforskning vid Uppsala universitet. År 1931 tillträdde han som professor på detta område. I början av sin karriär var Lundborg verksam vid Uppsalaasylen under flera år. Där kom han i kontakt med Olof Kinberg som tillhörde samma generation läkare, men med en annan vetenskaplig utgångspunkt, vilket bidrog till stridigheter dem emellan.466 I januari 1922tillträdde Lundborg som chef för Statens institut för rasbiologi i Uppsala, en tjänst han innehade fram till april 1935. De forskningsprojekt Lundborg startade var kostnadskrävande genom omfångsrika empiriska studier som byggde på tidens moderna mätmetoder och utnyttjande av fototeknik. Lundborgs doktorsavhandling behandlade en ärftlig sjukdom som grasserade på Listerlandet i Blekinge. I undersökningen påvisade han genom omfattande genealogiska släktutredningar hur sjukdomen ärvdes mellan olika släktled fram till – vad han betraktade som slutfasen – en progressiv degeneration av människan. Gunnar Broberg anser att Lundborgs målsättning med arbetet även var att “ge argument för rashygieniska strävanden”, inte minst genom att peka på “en skrämmande mängd kriminellt belastade, alkoholister och prostituerade”. Lundborg förespråkade det gamla landsbygdsidealet och propagerade för en strukturerad befolkningspolitik, där avsikten med rashygienisk forskning var samhällsnytta “i en tid av accelererad dekadens”. Lundborg menade sig härigenom kunna påvisa ogynnsamma effekter, speciellt av så kallad rasblandning, som fick till följd en allmänt låg “moralisk halt”. Efterträdaren Gunnar Dahlbergs inriktning blev ett slag mot Lundborgs ideologi. Lundborg pensionerade sig år 1935 och bröt kontakten med institutet.467 Journalisten Else Kleen (1882-1968) var läkardotter född i Wien och uppväxt i Tyskland och Stockholm. Kleen börjad 1906 som skribent på Dagens Nyheter, och efter ett kort mellanspel på Stockholms Dagblad, blev hon liberala Stockholms-Tidningen trogen fram till 1961. Elsa Kleen var gift fyra gånger, sista gången med statsrådet Gustav Möller, känd för sitt socialpolitiska engagemang. Hon förde fram sin vilja att reformera samhällets institutioner ifrån en liberal, icke partibunden, tradition. Hennes ansträngningar blev inledningsvis inriktade på kampen att förbättra sinnessjukvården och situatio466 Broberg, 1995 s. 52. 467 SBL, s. 235. Gunnar Broberg. 5.2.4 Else Kleen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=