varje tillfälle en fånge undgick straff.441 Återstoden av de affliktiva disciplinstraffen, prygel och mörkcell, försvann slutligen ur fångvården år 1938, liksom straffskärpning som då under lång tid tillämpats i ringa utsträckning. Inledningsvis underströks att forskningen inte enats om en exklusiv tidpunkt för fängelsestraffets genombrott. Inte heller denna studie syftar till detta utan avsikten är att fastslå grundläggande omdaningar i frihetsstraffets historia. Studien av frihetsstraff har skett utifrån fem utvalda brytpunkter som återges nedan i sammandrag. Härigenom ges en gedigen bakgrund och förståelse inför del II och 1945 års VL. En nydaning av fångvården som ibland har beskrivits som en vattendelare mellan gammalt och nytt: 1945 års VL lade grunden för modern svensk fångvård. Inträdet av det moderna frihetsstraffet, betraktat som ett rationellt medel för att bestraffa kriminella i ett system, kan först skönjas genom den medeltida kyrkans botsystem för att återföra felande till kyrkans gemenskap. Detta utgör här den första brytpunkten. I kyrklivets inrutade vardag och asketiska boende i celler fanns ett naturligt utrymme för att sona brott och söka bot och bättring.442 Denna tillämpning bidrog till framväxten av den andra brytpunkten genom den världsliga rättens utformning av frihetsstraff. Den starkt religiösa prägeln fanns fortsättningsvis kvar, något som blir framträdande då rätten skulle utformas i samklang med den mosaiska rätten under 1500- och1600-talet. Kyrkans syn på människorna som personligt ansvariga för sina gärningar innebar ett steg bort från kollektivismen. Brottslingen ensam fick bära konsekvenserna av sin kriminella gärning.Avgörande blev att straffet stod i proportion till gärningen, varför kyrkans inflytande indirekt fick en humanitär effekt trots den mosaiska lärans brutala rättslära. Det fanns även tidiga förespråkare, som Olaus Petri, för att straffets uppgift var att leda till individens bot och bättring. De blev tidiga företrädare för en humanitärt inriktad individualprevention.443 Fängelset utgjorde ända in på 1700-talet en uppsamlingsplats för dem som skulle lagföras och anstalterna belades i första hand med småförbrytare från samhällets ytterkanter. Det vore en förenklad slutsats att fram441 Prop. 1937:209. Se även SFS 1937:175-177. 442 Foucault, 1993, s. 176. 443 Jfr Inger, 1983, s. 160. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 130 Straffverkställighet fram till välfärdsbygget i sammanfattning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=