de l i 121 strafftidens längd till brottets allvar. Den största delen av anstaltsklientelet bestod dock av personer dömda till kortvariga straff. Följden blev att fångvården fick avstå från förbättringstanken och nöja sig med avskräckning.Anledningen härtill var att upprätthålla proportionerna mellan förseelse och straff samt de kostnader för statsverket som annars skulle bli följden om programmet förverkligades fullt ut. Thyrén delade in straffsystemet i tre grader med hänsyn till strafftidens längd. Han förkastade korta frihetsstraff med hänsyn till såväl prevention som vedergällning och i stället framhöll han bötesstraffets lämplighet.400 Thyréns inställning, till vilken flertalet fångvårdschefer sällade sig, bör ses i ljuset av att fängelserna vid sekelskiftet var överbelagda med bötesfångar. För medelsvåra brott ansåg Thyrén frihetsberövandet vara den enda tänkbara påföljden.Vid val av verkställighetens utformning talade han för cellstraffet och mot vistelse i gemensamhet.401 Thyrén menade att en strafftid på sex månader krävdes för att uppnå förbättrande verkan. Han ansåg förbättringsmomentet vara så avgörande att man måste bortse från smärre biverkningar. Förslaget stannade vid en lägsta strafftid av tre månader och en högsta av tre år i ensamcell, därefter kunde fången föras över i gemenskap. Han betonade betydelsen av att progressivsystemet upprätthölls för dem med långa strafftider.402 Thyrén föreslog tre typer av frihetsberövanden: tukthus, fängelse och arrest (custodia honesta).Tukthus avsåg de allra grövsta brottslingarna med en minimitid av sex år, det så kalladeThyrénska hoppet.Verkställigheten borde omfatta dels fysiska, dels mentala åtgärder.Med fysiskt straff avsåg Thyrén själva frihetsberövandet, men han var inte heller främmande för affliktiva straff som han såg som ett alternativ till korta frihetsstraff. På det psykologiska planet kunde behandlingen ske genom allmän uppfostran för att motarbeta skadliga vanor och stärka brottslingens personlighet. Thyrén arbetade fram till sin död med det omfattande förslaget i tretton delar. Det blev föremål för Strafflagskommissionen utredning, i vilkenThyrén ingick som ledamot.403 I februari 1923avlämnade Strafflagskommissionen sitt betänkande.404 Förslaget om straffsystem rörde även frihetsberövanden och innehöll reformförslag av verkställigheten. I betänkandet beaktades nordiska och andra tongivande länders lagstift400 Thyrén, 1910, s. 64 f. 401 A.a. s. 77. 402 A.a. s. 83. 403 Strafflagskommissionen tillsatt den 10 mars 1916. 404 SOU1923:9, förslag till strafflag, allmän del.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=