de l i 119 tids straffarbete. Möjligheterna att kommunicera genom brevskrivning jämte andra förmåner som införskaffande av premievaror ökade i de högre fångklasserna. Det var fängelsets församlingsråd som avgjorde frågor om förflyttning av fångar, men det slutliga beslutet togs vanligen av styresmannen på anstalten. I praktiken innebar således klassindelningen att progressivsystemet enbart blev tillämpligt fullt ut på dem med längre strafftider. Progression begränsade straffångarnas förmåner som var noga uträknade i FSt.395 Detta blev tydligt genom de varor som fångarna kunde anskaffa.396 Straffångar i den första klassen hade rätt att föra med sig tre fotografier samt kunde införskaffa ytterligare tre hekto socker, en halv frukt och en tobaksfläta varje vecka i premievaror. Blev fångarna uppflyttade en klass fick de bära klocka och den tredje klassen medförde vidare förmån i form av att fången fick föra in en krukväxt i cellen. De mest privilegierade i den sista klassen fick föra in föremål för cellens trevnad. Därutöver kunde de varje vecka inhandla följande extra premievaror: en fläta tobak, några hekto kakao, te och kaffe. Inslag av behandlingstanken märks tidigt i verksamhetsberättelserna, inte minst i form av en demilitarisering av personalens tjänster. I verksamhetsberättelserna före första världskriget angavs de utbildningskrav som gällde för fångvårdspersonalen,men bristen på personal medförde att riktlinjerna svårligen kunde upprätthållas. Strävanden från lagstiftarnas sida att utforma en heltäckande reglering av straffverkställigheten fick ge vika för partiella reformer, vars pragmatiska tillvägagångssätt var beprövat vid förnyelse av fångvårdssystemet. Partiella straffrättsreformer hade genomförts under 1900-talets första årtionden, och1916 års VLutgjorde en övergång genom att cellsystemets restriktiva regler upplöstes. I detta avsnitt undersöks individorienterade förändringar på fångvårdsområdet under mellankrigstiden, och vi ser denna problematik från tre perspektiv: klassindelning av fångar, centra395 Förmånssystemet för straffångarna 2 § 1916 VL och 12 kap. 28 § 1938 FSt, för fängelsefångar 3§2 st.1916 VLoch32 § 1938 FSt och för bötesfången11 § 2 st.1916 VL och 36 § 1938 FSt. 396 FVS:s cirkulär 1924:15, 7 juni 1924. Kosthållningen var ensidig och de måltider som serverades på fängelserna bestod enbart av kokt mat. 1924 års utspisningsstat hade i stort sett samma matsedel varje vecka. 4.6.2 1916 årsVL och mellankrigsårens pragmatiska hantering av fångvården
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=