ett minimum av förmåner för att sedan genom ett poängsystem ge ökad frihet. Tanken var att isolera fångarna vid straffets början, och därefter fullfölja verkställigheten genom att fångarna avancerade i klasser. Straffet avslutades företrädesvis med arbete i en övergångsanstalt under öppna former, vilket eventuellt övergick till villkorlig frigivning.390 Systemet motiverades även av att de friare formerna motverkade cellstraffets avtrubbande inverkan. Denna indelning av fångar i klasser under verkställigheten kom att få betydelse för den svenska fångvårdsmodellen. Även progression hade tillämpats från slutet av 1840-talet genom detaljerade begränsningar av de intagnas förmåner och privilegier.391 Klassindelning och differentiering av fångar var avhängiga varandra och skillnaderna mellan systemen byggde något schematiserat dels på ett belöningssystem som skulle gynna den skötsamme fången, dels på att identifiera intagna med likartad problematik för ett utforma en optimal behandling. Fångarna skulle efter differentiering bli placerade på speciellt utformade anstalter eller avdelningar,med skilda grader av öppenhet och gemenskap under verkställigheten. Progressiv behandling avsåg att bereda fången ökad grad av frihet,medan progressioninnebär att de intagna tillerkändes ökade förmåner i övrigt.392 Progression är genom denna definition även ett moment vid genomförandet av progressivsystemet, där progressivsystemet åsyftade straffångarnas indelning i klasser.393 Progressivsystemet fick ökat inflytande i Sverige när rättsreglerna sågs över år 1912.394 De intagna indelades i fyra fångklasser, som främst byggde på strafftiden. Gängse förfarande var att fångarna inledningsvis placerades i den första fångklassen, vilken var liktydig med den lägsta nivån. De förvarades i ensamcell under denna period.Därefter skulle fångarna inom sex månader flyttas till den andra fångklassen, och från denna klass blev de vanligtvis förflyttade efter det att två år av strafftiden verkställts. Den tredje klassen var avsedd för verkställighet i gemenskap, och den sista, fjärde fångklassen var ett övergångsstadium för personer dömda till viss 390 Strahl, 1967, s. 40, ansåg att institutet villkorlig frigivning utvecklats på Irland, och sedan influerat USA. 391 Tidpunkten hämtad från SLB33:6, 9. 392 RA, SLB33:5. 393 Distinktion mellan progressivsystemet och progressionssystemet är den som SLB använde. 394 Cirkulärskrivelse, 31 december 1912, till väckande av straffarbetsfångarnas ambition och främjande av fångvårdens bemödande Jfr Almquist, Gustaf Fridolf “Om sättet för införande i Sverige av det progressiva fängelsesystemet”, 1875. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=