litiskt resultat. Gamla lagberedningen fick nytt mandat sedan den i samband med Karl XIVJohans död upplösts för att bli kvitt alltför konservativa ledamöter. Beredningen avlämnade ett nytt förslag 1847, men inte heller detta arbete ledde till ny lagstiftning. 1851 upplöstes beredningen, vilket gjorde det nödvändigt att gå fram på de partiella reformernas väg. Vid mitten av seklet framstod inte utformningen av anstaltsväsendet som helt beroende av en fullständig strafflagsrevision utan möjlig att genomföra i form av partiella beslut. De förändringar som föregick SL1864var inriktade på att avskaffa kropps- och skamstraff samt att öka användningen av frihetsstraff. En avgörande förändring skedde genom antagandet av “förordningen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum” den 21 december 1857.343 Det var i princip det första regelverket ägnat straffverkställighet.344 Utgångspunkten var där att fängelsestraff avtjänades i enrum och verkställdes på länsfängelserna, det vill säga ofta de tidigare slottsfängelserna. Fångklientelet bestod mestadels av brottslingar dömda till enkelt fängelse på två månader eller mindre, fångar som avtjänade fängelse på vatten och bröd, transportfångar och bysättningsfångar.345 Straffarbete för män verkställdes ännu på fästningsfängelse, liksom för kvinnor på spinnhus, vid sidan av att länsfängelserna nyttjades.346 Fästningsfängelserna var straffanstalter för personer som avtjänade straffarbete på livstid eller bestämd tid. En stor del av arbetet utfördes alltjämt i statlig regi, och att fångar skulle tillverka persedlar för fångvårdens och statens räkning reglerades redan 1846.347 Det hade förekommit att fångarbetskraft hyrts ut till privata ar341 Debatten om fängelseväsendet kan följas i Carl Olof Brinks “Historisk öfversigt af fängelse-systemerna samt svenska lagstiftningen rörande fängelserna” (1848). 342 1841 års skrivelse gällande översyn av fängelsesystemet. 343 “Straffarbete” blev härigenom även den formella benämningen. 344 Straffarbetsdömda på två år eller kortare tid avtjänade år 1857 straffet i enrum, men efter att tre månader förflutit medgavs ett tidsavdrag på 1/4 av tiden som återstod. Fängelsestraff avtjänades även det i enrum men utan tidsavdrag. 345 Bysittare var personer som inte betalat sina skulder och fick sitta i fängsligt förvar tills skulden var gäldad. 346 Klientelet på länsfängelserna utgjordes ej av straffångar utan bestod främst av bötesfångar och rannsakningsfångar. Inger, 1997, s. 245. 347 Jfr Kungl. Maj:ts stadga den 22 december 1846. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 106 4.5.2 Frihetsstraffet utformas genom partiella reformer
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=