de l i 103 rande den svenska fångvårdens ordnande. Carl Axel Löwenhielm fick uppdraget att föreslå förbättringar. I förslaget, som avlämnades den5maj 1823, betonades att fångarna inte längre borde förvaras utan hänsyn till relevanta omständigheter – vad som i fortsättningen kallas kategorisering – och straffverkställigheten genomföras i etapper med olika villkor. Det senare skulle innebära att fången inledde strafftiden i ensamhet utan arbete. Därefter skulle han arbeta tillsammans med andra under tystnad. Först under strafftidens slutskede kunde “anständigt tal” få förekomma. Gemenskap med andra fångar skulle få förekomma efter klassificering och fångens “lynne och visat uppförande”.Arbetsplikt borde vara regel för personer dömda på bestämd tid eller livstid.325 Fångvårdens organisationsstruktur hade blivit ytterst komplicerad. Krigskollegiet hade överinseende av fästningsfängelserna, länsstyrelsen för häkten och Kommerskollegiet för rasp- och spinnhusen. En koncentration av fångvården ansågs påkallad och ett förslag ingavs till omorganisation av fångvården under en central myndighet.326 Den 3 februari 1825 inrättades Styrelse över rikets fängelser och arbetsinrättningar med ansvar för hela fängelseväsendet, med Löwenhielm som ordförande.327 Styrelsen upprättade följande år ett utkast för indelning av klientelet på de olika anstalterna. Det innebar bland annat att länshäktena skulle hysa korttidsfångarna, fästningsfängelserna långtidsklientelet samt korrektionsinrättningar uppföras för så kallade lättingar, arbetsskygga och försvarslösa.328 I förslaget hemställdes även om bildandet av ett sällskap för “fattiga fångars understöd” under ledning av en centralkommitté i Stockholm. Lokala organisationer avsågs överse fångarnas behandling utan att ingripa i de statliga ämbetsmännens administrativa myndighet. I riksdagen mottogs förslaget välvilligt våren1825, men något sällskap kom inte till stånd utan styrelsen fick överinseende av fångbehandlingen.329 Enligt Löwenhielm var korrektionssystemets främsta uppgift att förbättra de intagna genom arbete och undervisning under strafftiden, vilket han motiverade i skriften “Tankar om Corrections-Systemet och 325 Kommitténs betänkande den5 mars 1823 återges i prop. 1823:43. Bihang till Samtlige Riks-Ståndens Protocoll, första saml. 2 bandet, s. 106 ff. 326 Skrivelse, februari 1825 till Kungl.Maj:t, gällande förslag till centralstyrelse för fångvårdsärende. Instruktioner mars 1835, till ledning av fångbehandlingen. 327 Innehavare av generaldirektörsämbetet: Åkerhielm1826-1835, Livijn1835-1844, von Troil 1845-1855, Stråhle 1855-1867, G F Almquist, 1867-1885 ochWieselgren 18851910. 328 RA. SLB, 33:8. 329 RA. SLB, 33:8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=