barnamord, även om lagmotiven hade flera bottnar.309 Härigenom har Gustav III betraktats som företrädare för en humanitär straffrättsideologi.310 Fängelsestraffet framstod som det bästa alternativet till livsstraff. I samma anda bidrog GustavIII till att avskaffa tortyr.311 Avskaffandet av “pinorum” ledde till att “svårare fängelse” klassificerades till den förbjudna kategorin pinorum och i Svea hovrätts registratur 1774 beskrevs hur fängslandet borde förstås312: Tillämpningen av kropps- och dödsstraff inskränktes i ett antal fall genom en Kungl. förordning i januari 1779, då frihetsstraff på sikt skulle bli huvudalternativet.314 Samtidigt framgår det av propositionen till 1778/79års riksdag att motivet inte var humanitära skäl utan även Gustav III anförde att livstidsstraff var det mest graverande och kännbara straffet för brottslingen.315 Att även “arbete” under straffets avtjänande vid denna tid betraktades som en straffskärpning framgår av föredragningen av ett mordfall 1773 då kungen, i strid med rådet som förordade att två bekännelsefångar skulle hållas med arbete, beslöt att de: “icke måge under fängelsetiden beswäras med något annat arbete än de själfwe godwilligt wilja sig åtaga”.316 309 Anners, 1965, s. 292, 294 menade att Kungens strafflagsreform, bl.a. beträffande argumenten mot dödsstraff, var en strävan mot den så kallade äldre reformskolan. 310 Anners, 1965, s. 183. Däremot fick förbättringstanken en obetydlig roll, menade Anners (s. 312 ff.), vid 1778/79 års riksdag inför förberedelserna till barnamordsplakatet. 311 Kungl. brev den 27 augusti 1772, angående pinorums avskaffande och mot allt vidare bruk av tortyr. 312 Koncept, VIII, 1774-1784. Anners, 1965, s. 191. “Kommissionen hade alltså här försökt göra en principiell skillnad mellan ett tortyrförfarande i egentlig mening, varigenom den brottslige tvingades att bekänna för att plågan skulle sluta, och ett svårare fängelse, som borde vara ägnat att bringa honom till ånger och bekännelse.” 313 I Svea hovrätts registratur 1774 från den8 dec., s. 580 f.Anners, 1965, s. 192 och197. 314 Enström, 1926, 24. Häthén, 1990, s. 205 f. I KF den 20 januari 1779 urskiljdes fästningsfängelse utan arbete som en svårare form av fängelsestraff samt fängelse och arbete på fästning som två straffarter. 315 Anners, 1965, s. 255, 258. 316 RA, Rådsprotokoll,30april 1773, del 1, s. 1547. Se Inger s.123f. Institutet insättande på bekännelse innebar ett reellt frihetsberövande om mer än halvt bevis ansågs styrkt vid grövre brottmål och tanken var att viljan att bekänna växte fram under fångenskap. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 100 “… förvaringsrum eller fängelser i gemen äro av flera slag, en del ljusa, varma och någorlunda bekvämliga, en del åter mörka och kalla, liknande vanliga källarvalv, mer eller mindre under jord belägna, varuti de eljest nödiga utrymmen och bekvämligheter saknas.”313
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=