rummet och r ä t te n 91 Präster och klockare undantogs i alla förslagen från skyldigheten, men 1692föreslogs att också frälset skulle vara undantagna.198 Året därpå diskuterades frågan om inte frälset ändå borde bidra till tingshusen och i 1694års förslag på lagtext formuleras skyldigheten på följande sätt:“Alle dhe som i ett land och lähn hemwist hafwa och jord äga, ware sig frälse eller ofrelse, undantagne präste och klockarebool […].”199 Frågan framstod som känslig eftersom kommissionen vid det laget hade valt att överlåta åt riksdagen, respektive Kungl.Maj:t att besluta i frågan om sätesgårdarnas tingshusbyggnadsskyldighet. I protokollet 1693 står att läsa “om adelen må eximeras ifrån allmänna huus, kyrkiobyggnad etc, syntes godt, att till plenum opskiutes [min kursivering]”och senare samma år: “Discurerades något om adelen må för sina sätegårdar bygga tingstugur och allmänna huus, hwilket de doch förr eij warit plichitge; men slöttz eij widare, uthan lämnas till Kongl. Maij:tz allernådigaste behagh.”200 Tyvärr finns inga senare hänvisningar till ett sådant beslut. Även i 1713 års förslag menar kommissionen att frälset skall bidra, “frälse, eller ofrälse, ingen undantagnom, utan presta och klockare bol”, men så i det sista förslaget, som lades fram1731 och antogs som den slutliga lagen tre år senare, ändrades förhållandena.201 I detta förslag har lagstiftaren valt att undanta säte- och ladugårdar, avhyste rå- och rörs hemman och präst- och klockarboställen.202 Frälsets gårdar befriades med andra ord slutligen från skyldigheten.203 Å ena sidan var ledamöternas föreställningar om vilka gårdar som skulle stå för kostnaderna för 198 Det betyder att om de förfogade över fler gårdar som inte var deras boställen skulle dessa innefattas i skyldigheten. 199 Sjögren,Wilhelm (red.), Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736, bd 4, Lagkommissionens förslag, 1686-1697, Uppsala, 1902, s. 301 och s. 348. 200 Sjögren 1, s. 467 respektive s. 483. 201 Sjögren,Wilhelm (red.), Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736, bd 5, Lagkommissionens förslag, 1698-1718, Uppsala, 1903, s. 219. 202 Sjögren,Wilhelm (red.), Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736, bd 6, Lagkommissionens förslag,1719-1734,Uppsala, 1904, s.260Angående andelen rå- och rörshemman av det totala frälsemantalet, det vill säga frälsehemman som låg i samma by som ett säteri och på så vis omfattades av dess skattelättnader, var den omkring 10 % och de avhysta borde ha varit ännu färre. 203 Som Gadd påpekar (s. 93), ägdes också ett fåtal procent av säterierna under 1700talet av ofrälse ståndspersoner vilket krävde kungligt tillstånd.Att knyta skattefriheten till frälset eller att knyta det till sätegården var med andra ord inte helt och hållet samma sak.Varför lagen preciserade att avhyste rå- och rörshemman undantas från skyldigheten är förbryllande. Ett avhyst hemman var ett hemman som inte hade en egen åbo utan brukades av ett annat hemman vars åbo svarade för dess
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=