rummet och r ä t te n 77 faktum att Starrgården, rusthållet och kronoskattegården där häradsrätten hade sin fasta tingsplats sedan 1789, låg på andra sidan landsvägen från tingsplatsen sett. Protokollen som föregick byggprocessen tycks inte innehålla någon diskussion som rör just tomtfrågan,men studerar man lantmäterikartor från1770-talet framgår att tingshustomten ligger inträngd mellan tegar tillhörande de två gårdarna Starrgården och Storgården, som också var en kronoskattegård och som på laga skifteskartan från1842benämndes som gästgivaregård. Det faktum att många personer avlönades för sprängningsarbeten under byggperioden, och att stora markpartier i närheten av huset utgjordes av obrukade sandbackar tyder på att marken inte var bördig. I november 1790, två månader efter att ritningarna hade godkänts av Kungl. Maj:t, skrev häradsborna kontrakt med byggmästaren Seurling som mottog den första delen av sitt arvode.172 Kontraktet stipulerade att han skulle utföra allt nödvändigt grävarbete, sätta upp timmerstommen inklusive två vindskammare, och resa taket med brädtäckning och spån. Han skulle också utföra all murning; bakugn, kakelugnar och en liten källare med valv som skulle ligga under matsalen. Häradsborna å sin sida skulle stå för inköp och transport av byggnadsmaterialet vilket var en nog så krävande syssla. Många faktorer påverkade byggprocessens gång. Dels präglades tingshusbygget av samma omständigheter som styrde allt byggande: årstiderna, timrets särskilda egenskaper och den nödvändiga ordning i arbetet som konstruktionen krävde. Dels fanns förhållanden som var specifika för uppförandet just av tingshuset, till exempel häradsbornas ekonomiska och praktiska möjligheter att samordna sig för att skaffa fram och transportera byggnadsmaterialet till platsen utan att arbetet krockade med sådd eller skörd. Arvoderingen av hantverkare och kortare dagsverksarbeten tycks ofta ha skett en god tid efter att arbetet var färdigställt, och i räkenskaperna angav länsman vilka socknars bidrag som möjliggjorde den ena eller andra utbetalningen.Vem som verkade samordnande under processens gång är inte tydligt, länsmannen Sondén tycks ha hållit reda på ekonomin, och det förefaller som om han också uppdrog åt hantverkarna att utföra olika sysslor på husen. Det framstår dock som en komplicerad syssla för en länsman, som trots allt hade tydligt vilken gård marken ursprungligen tillhörde. Lantmäteristyrelsens och Lantmäterimyndigheternas arkiv, Storskifteskartor 1774 och 1776 Bankekinds socken, Fillinge. 172 LV, BHA, Handlingar rörande Tingshusbyggnad etc, Kontrakt 10 november 1790.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=