RB 67

i nl e dn i ng 62 ett missiv till hovrättsområdets landshövdingar i vilken de uppmanades att kontrollera att alla härader hade en fast tingsplats som också erbjöd en bekväm tingsstuga.147 Därutöver kom etableringen av länsstyrelser att få stor betydelse för häradsrätterna som därmed fick ytterligare en kontrollinstans att förhålla sig till. Kungl. Befallningshavande hade flera åligganden som handlade om underrätternas verksamhet. Förutom att i mer allmän bemärkelse övervaka att lag och ordning upprätthölls i länen, skulle myndigheten se till att människor fick vetskap om kungliga stadgar och förordningar, dessutom skulle man kontrollera att domstolarna utförde sitt arbete korrekt och att domarna verkställdes.148 I teorin var det kronofogden som skulle närvara vid alla häradsting för att övervaka verksamheten, men i praktiken tycks det ofta ha varit länsman som utgjorde fögderiets och Kunglig Befallningshavandens representant.149 Att döma av källmaterialet kom också kontrollen av rättens rumsliga förhållanden så småningom att inkluderas i Kungl. Befallningshavandens skyldigheter, även om det inte explicit formulerades i en instruktion. De för häradsrätternas vardag kanske mest påtagliga åtgärderna vidtogs av Karl XI på 1680-talet.Han beslutade att upphäva domarvikariesystemet, och se till att den som hade en befattning som häradshövding också dömde och var bosatt i sin egen domsaga.150 I ett första skede var det de gamla lagläsarna som fortsatte som rättens ordförande, men med tiden ersattes de av formellt utbildade och hovrättstränade jurister.När Sundin och Modéer skriver om den professionalisering av domstolarna som utgjorde en del i den judiciella revolutionen handlar det om de nya domarnas inträde i häradsrätterna, och om nämndernas, lekmännens, försvagade roll vid tinget.Visserligen gavs bönderna från och med1823 rätten att utnämna sina egna nämndemän, men domarens starka posi147 Wildte hänvisade till en missiv daterad20 juni 1638“Missif till alla Landshöfdingar i Götariket angående visse Tingsplats och stufvor som oprettas skall” 148 Landshövdingeinstruktioner 1687, 1734 och 1855. 149 Westerhult, Bo, Kronofogde, Häradsskrivare, Länsman Den svenska fögderiförvaltningen 1810-1917, Gleerups, Lund Political Studies 4, 1965, Cavallin Aijmer,Maria, I kungens och folkets tjänst: synen på den svenske ämbetsmannen 1750-1780, Diss. Historiska institutionen, Göteborgs Univ., Göteborg, 2003. 150 Herlitz, Nils, ‘Ett och annat om självstyrelsens betydelse i svensk statsförvaltning’, särtryck Statsvetenskaplig tidskrift, 1921. 151 Simonson s. 16, och Herlitz.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=