Sammanfattning och reflektioner 605 rangordnade efter klass, kön och professionell position. Uppdelningen kunde ibland ta sig extrema uttryck, såsom i de tingshus som försågs med sex eller sju entréer eller med en sal med fyra dörrar förutom den stora ingången, alla avsedda för olika brukare. I viss bemärkelse tycktes rumsdispositionen i dessa byggnader baseras på en noggrant avvägd behovsanalys, men oftast satte salsplanen villkoren för dispositionen vilken arkitekten gjorde vad han kunde för att yxa till och anpassa med intrikata arkitektoniska lösningar som följd. I tingshusen som uppfördes efter andra världskriget går att urskilja ett tydligt samband mellan form och funktion. Den tidigare nästintill tvångsmässiga tillämpningen av en förstorad salsplan ersattes nu av en rumsdisposition som till fullo förverkligade den radikala funktionsuppdelning och förlade verksamheterna till skilda huskroppar. De användningar som formulerades i planeringsskedet satte sin tydliga prägel på ritningarna, och kom också i slutänden att prägla byggnaderna i sin färdiga form, om än med vissa kompletteringar. Samtidigt, och det vill jag poängtera, tycktes inte utformningen ta avstamp i precisa idéer om hur en domstol bör se ut.Nu, liksom tidigare, uttrycktes föreställningar om stil och lämplighet i allmänhet och det formulerades fortfarande inga idéer om en specifik tingshusarkitektur. I den självbiografiska skildringen Mitt förnamn är Ronny rör sig idéhistorikern Ronny Ambjörnsson genom sin uppväxts rum och landskap.1008 Det är till platserna och rummen Ambjörnssons minnen är knutna och det är också med hjälp av deras växlande betydelser som han gestaltar sina relationer och förändringarna de genomgår. Så beskriver han hur barndomshemmet på ett rum och kök var uppdelat i territorier som varierade över dygnet och speglade familjemedlemmarnas roller, och hur den självklara rumsliga närheten var utgångspunkten för tankar och förnimmelser. Närheten inte bara speglade en social situation, den var den sociala situationen. Han skildrar resan från den välbekanta arbetarstadsdelen till läroverket i centrala staden där gatorna var annorlunda eftersom människor rörde sig annorlunda på dem. Och i avsnittet om flytten till tvårumslägenheten beskriver han familjens svårigheter att förstå och inrätta sig i den nya miljön: “Vad satte 1008 Ambjörnsson, Ronny, Mitt förnamn är Ronny, Bonnier Alba, Stockholm, 1996. Rummet, rätten och den svåra praktiken
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=