RB 67

Sammanfattning och reflektioner 601 förhandlingarna på ett sätt som vare sig kom till uttryck i ritningarna eller i det byggda, eftersom det låg vägg i vägg med salen spreds såväl ljud som dofter i hela huset. Den intimitet som tingshusens oansenliga skala innebar, och som präglade all verksamhet i tingshuset, kan inte sägas ha trotsat arkitekturens gränser. Den utmärkte all mänsklig samvaro vid denna tid och rumslig närhet utgjorde inget hinder för upprätthållandet av sociala hierarkier. Den differentierade rumsdispositionen, med flera separata rum utöver sal och vestibul, tolkar jag emellertid i ljuset av denna situation som en strävan att (kroppsligen) särskilja aktörerna och i någon mån ytterligare reglera användningen av rummet där rätten skipades. Vid sekelskiftet 1900hade situationen i tingshusen förändrats genom att häradsrätten sammanträffade oftare, en eller två gånger i månaden, istället för tre, fyra gånger per år.Varje ting varade bara i ett par dagar men i gengäld hade domsagokanslierna fasta öppettider då juristerna och deras eventuella biträden fanns anträffbara i tingshuset. Kontoriseringen omfattade endast delar av tingshusen, i regel några rum vid den ena sidan av den stora vestibulen. I majoriteten byggnader stod de flesta rum mestadels tomma, eller fylldes med annat innehåll. Skicket att låta tingshuset tjäna fler ändamål, utöver rättsskipningen, fortlevde och utöver bostäder för vaktmästare, notarier och ibland häradshövdingen, kunde lokalerna nyttjas av kommunen, föreningar och banker. Även under tidigare tidsperioder hade de supplementära användningarna förutsetts i planeringsprocessen, men det var först på 1900-talet som särskilt utmärkta och utformade rum för dessa användningar också började förekomma i ritningarna och de färdiga byggnaderna. Den arkitektoniska anpassningen skedde samtidigt som den stora mångfalden användningar begränsades till ett fåtal mer permanenta funktioner. På så vis hade mångfunktionaliteten i viss mån ändrat karaktär; från att tidigare ha fyllt lokalbehov som då och då uppstod byggdes nu vissa funktioner, som inte hade med rättsskipningen att göra, in i tingshusen och en rad tillfälligare användningar försvann. Förändringen kan förvisso beskrivas i termer av modernitet, men det bör också betonas att även under denna tidsperiod förde mångfunktionaliteten med sig användningar av rummet som trotsade de villkor arkitekturen betingade.Till exempel präglades tingshusen av tingshusvaktmästarens och häradshövdingens familjeliv och notariernas ungkarlstillvaro. Den rumsliga praktiken kunde inte i alla delar regleras. Husens betydelser skiftade på så sätt fortfarande beroende på tidpunkt och användarens position. En

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=