rummet och r ä t te n 600 Nej, det blev för lågt, du får göra det högre. Ska salen verkligen ha dubbel takhöjd? Nej vi lägger in ett bjälklag så får nämnden ett rum att umgås i.Nu är taket målat, så mörkt det blev, det får målas om! Den enhetlighet som ändå förenar byggnaderna inom respektive tidsskede handlade om formkonventioner knutna till samtidens föreställningar om ämbets- eller institutionsarkitektur i allmänhet. Så långt var formen given. Intressanta i sammanhanget är de lösningar som man valde bort eller som aldrig kom på tal, såsom parstugan, den västeuropeiska salle des pas perdus (förrum, vänthall) eller det utpräglade paviljongsystemet. Under hela perioden präglades tingshusen av att de rymde ett flertal användningar utöver domstolsverksamheten. Även om mångfunktionalitetens innehåll och karaktär skilde sig åt vid olika tidpunkter, säger den något grundläggande om förutsättningarna för människors vistelse i byggnaderna. Dels uteslöt inte tingsfunktionen andra bruk av rummet, dels gjorde de andra användningarna tingshusen till väl kända lokaler vars betydelser varierade över tid. Som jag har förstått 1700- och 1800-talens boställeslika arkitektur handlade valet av arkitektonisk form om att associera tingshusen med de officiella funktioner som förekom på landsbygden vid den här tiden.Arkitekturen skulle vara officiell även om materialen och själva hantverksutförandena i byggprocessen inte skilde sig från dem som präglade allmogens bostadsbyggande. Praktiken i tingshusen var på samma gång mångfacetterad och långsamt skiftande, inkluderande snarare än exkluderande men samtidigt reglerad. Mellan tingen användes husen periodvis som övernattningsrum, hållstuga och samlingslokal – eller till det lokalsamhället beslutade och hade behov av. Under årets få tingsdagar nyttjades byggnaderna intensivt som förhandlingsrum, mat-, sov- och arbetsrum och de rumsligt sociala gränser som arkitekturen upprättade stundom både tänjdes och utmanades. När målen drog många åhörare tvingades man öppna dörrar och fönster för att människor i förstugan och utanför skulle kunna åhöra förhandlingarna; huset var för trångt och illa anpassat efter behoven. Att man under tingsdagarna utförde hushållssysslor, åt och sov i tingshuset kan inte betraktas som oförutsedda praktiker eftersom funktionerna var planerade och inbyggda. Ändå inkräktade verksamheten i köket på Mångfunktionalitet och trotsiga praktiker. Om skillnader mellan det byggda och rummet i användning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=