Sammanfattning och reflektioner 597 beredningens inventering på 1880-talet, orsakade inte heller några motsättningar mellan byggprocessens deltagare. Sannolikt berodde det på att häradshövdingen själv agerade och förmedlade de senaste rönen till sin nämnd och tingshusstyrelse. Slutligen uppträdde också vid denna tid städernas styrelser och drätselkammare såsom tongivande aktörer, och även de verkade för att tingshusen skulle utformas som monumentalbyggnader. Efter andra världskriget visar undersökningen återigen intressanta skillnader mellan aktörernas syn på tingshusens utformning. På 1930och 1940-talen hade tingshusbyggnadsskyldigheten ännu en gång utretts av justitiedepartementet och för första gången uttryckte det centrala rättsväsendets representanter arkitektoniskt tämligen precisa idéer om hur byggnaderna borde utformas. Dels angavs vilka aktörer som borde erbjudas separata rum i byggnaderna och de var i jämförelse med tidigare långt fler. Dels togs fram skisser på hur salen borde utformas.Vid samma tid och ända fram till tingsrättsreformen1970 framträdde också byggnadsstyrelsens arkitekter som inflytelserika aktörer i processen. De uttryckte kritiska synpunkter på de projekterande arkitekternas förslag och i allmänhet betonades vikten av att domstolens verksamhet skildes från övriga funktioner i byggnaden, samt att även rättegångsdeltagarna hölls åtskilda och kunde röra sig till och från sina platser i salen utan att mötas. Det var första gången denna sedermera gängse föreställning artikulerades med tydlighet och i det här fallet framgick den genom arkitekters kritik av andra arkitekter. I den mån projektet inte redan var avslutat valde byggherren oftast att följa byggnadsstyrelsens rekommendationer.Tingshusstyrelsernas idéer om hur byggnadernas interiör skulle formges avvek stundtals från arkitekternas. Det anmärkningsvärda med situationen var inte styrelsernas synpunkter, som i regel rörde detaljer och materialval, utan snarare att de gav uttryck för dem och på så vis ingrep konkret i gestaltningsprocessen. Som jag tolkar det handlade de lokala aktörerna vid denna tid som medvetna och självsäkra beställare som tog sin roll på allvar och satte stor ära i att delta i utformningens alla skeden. Det skulle också kunna beskrivas som att de icke-byggnadskunniga ledamöterna blandade sig i processen så långt deras kompetens sträckte sig. Skillnaderna mellan de olika aktörernas uttryckta föreställningar om tingshusen ledde knappast någon gång under hela den studerade perioden till konflikt i form av dokumenterade ordväxlingar. När missnöje och irritation framträder i källmaterialet rör de i regel meningsskiljaktigheter i ekonomiska frågor mellan socken/kommun-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=