Sammanfattning och reflektioner 593 Utgångspunkt för arbetet var sociologen Henri Lefèbvres teori om det socialt producerade rummet. Kärnan i hans resonemang är att rum ständigt blir till, av oss och för oss, samtidigt som det styr våra liv utan vår vetskap.Vi rör oss i rummet och förhåller oss till det som om det vore av naturen givet. Lefèbvres idéer visade sig relevanta för studien av två skäl; dels hävdar han ett samband mellan rum och sociala relationer, dels framhåller han vikten av att se rumsproduktionen från olika perspektiv när vi försöker förstå hur den präglar och präglas av oss. Med hans aspekttriad som redskap angrep jag arbetets huvudfråga genom att särskilja och belysa byggprocessens olika skeden och aktörer, och göra reda för såväl skillnader som likheter mellan tingshusen såsom de föreställdes, byggdes respektive användes. Följande avsnitt kommer att sammanfatta de viktigaste slutsatserna av dessa undersökningar, för att därefter diskutera frågan huruvuda det är möjligt att förstå tingshusens utformning genom att knyta den till byggnadernas funktioner. Studien tar sin början i 1734 års lag som fastställde vad som på vissa håll redan var praxis, nämligen att de skattskyldiga bönderna i varje härad skulle uppföra och underhålla en särskild byggnad för häradsrättens räkning: ett tingshus innehållande en sal så stor som krävdes och två kammare. Lagens ikraftträdande innebar inte som man kunde tro att tingshus snart fanns i alla delar av landet. Där särskilda hus uppfördes efter 1734 hade sådana i regel funnits redan tidigare, medan de härader som höll ting i gästgivaregårdar och länsmansboställen fortsatte att göra det fram till slutet av1800-talet. I det avseendet gjorde lagen ingen stor skillnad vid tidpunkten. Under lagbestämmelsens första hundra år blev tingshusens utformning gradvis allt enhetligare och från en viss mångfald visade sig så småningom nästan alla tingshus se ut som boställen. Det förekom ingen Tingshusens utformning 1734-1970
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=