rummet och r ä t te n 59 I början av 1600-talet, och ända fram till den studerade periodens slut 1971, utgjorde häradsrätten rättsväsendets första instans på landsbygden. Det innebar att alla brott, små som stora, och alla tvister som ägde rum utanför städernas jurisdiktion, behandlades av häradsrätten på tinget.Vid den här tiden fanns också specialdomstolar varav de viktigaste var bergstingsrätterna där mål avhandlades som på olika sätt hade anknytning till bergshanteringen.136 Ordförande vid denna tid var vanligtvis en så kallad lagläsare (även kallad lagförare eller underhäradshövding) som vikarierade för den ordinarie häradshövdingen, som i sin tur själv sällan eller aldrig satte sin fot i domstolen.137 Oftast var lagläsaren en lokalt rotad och betrodd man som på egen hand hade förkovrat sig på lagområdet, och även i de sällsynta fall han var formellt juridiskt utbildad, menar de flesta rättshistoriker att han i social bemärkelse liknade de 12 nämndemännen och därmed saknade den manifesta auktoritet som senare kom att prägla domarrollen.138 Svenska nämndemän agerade dessutom av tradition med viss självsäkerhet i häradsrätten, vilket skilde dem från nämndemän i flera andra europeiska länder där böndernas position var svagare.139 134 FridolfWildte gick igenom flera av domböckerna, se bland andraWildte, Fridolf, ‘Västergötlands tingsställen. Tingsställen i Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län’, Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift, femte delen, sjätte häftet 1951, s. 78-107. 135 Ahlberg, O, ’Tingsplatser i Södermanland och Närke före tillkomsten av 1734 års lag’, Rig 1946, s. 96-97, 1946. 136 Inger, s.114. Se också Almquist, JohanAxel, Bergskollegium och Bergslagsstaterna 16371857: administrativa och biografiska anteckningar, Norstedt, Stockholm, 1909. Bergstingsrättens jurisdiktion utgjordes av bergmästardömet som inte ska förväxlas med bergslag. Det fanns 11 bergmästaredömen och bergmästare i landet. Bergmästaren, som var ordförande i domstolen, hade både utbildning inom juridik och bergshantering. 1851upphörde bergstingsrätterna och ärendena behandlades därefter av häradsrätterna. 137 Inger, Göran,Svensk rättshistoria,4, [rev.] uppl., Liber ekonomi,Malmö,1997(1980), s. 114, Sundin, Jan, För Gud, staten och folket: brott och rättskipning i Sverige 1600-1840, Institutet för rättshistorisk forskning, Stockholm, 1992, s. 61. 138 Sundin som skriver om lagläsare refererar till Sture Petréns text ‘Lagläsarna. Ett bidrag till det svenska domstolsväsendets historia’, Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning, II:1, Lund, 1951. 139 Sundin, s. 64 samt s. 447.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=