domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 588 Salsplanen, som tillämpades i hälften av de nybyggda husen kring sekelskiftet 1800och i en majoritet vid slutet av seklet, var förvisso en enkel rumsdisposition i den meningen att den erbjöd få alternativa rumsliga konfigurationer. Redan i de sexdelade salsplanerna kan dock urskiljas en strävan att särskilja olika aktörer från varandra, och gruppera andra. Anledningen till att planen en gång introducerades som en lämplig rumsdisposition hade sannolikt att göra med utformningen av boställena och mönsterritningarna som låg till grund för dem. Det märkliga är att rumsdispositionen dominerade tingshusbyggandet under 1800talets senare del vilket jag tolkar som en sedvana upphöjd till markör. Byggnadstypen signalerade offentlighet.Det fanns dock andra lösningar som var bättre lämpade för ändamålet och att tillämpa salsplanen erbjöd redan på 1700-talet svårigheter att tillgodose tingshållningens behov. I regel sökte man avhjälpa bristerna genom att komplettera och modifiera den symmetriska lösningen. Konventionen var emellertid så härdig att många arkitekter kring sekelskiftet 1900 valde att gestalta tingshusens huvudfasad som om den dolde en salsplan medan huskroppens utformning och rumsdispositionen avslöjade föreställningar om en konsekvent uppdelning av verksamheter och aktörer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=