rummet och r ä t te n 585 ha arbetat med fastighetsböckerna i sängen.1004 Att de nu uppbar lön, om än liten, och inte längre levde tätt inpå häradshövdingen innebar också att de kunde gifta sig innan avslutad tjänstgöring, vilket förekom. Till viss del förklarar det varför det inreddes dubbletter och smålägenheter i de nybyggda husen, som i ibland befolkades inte bara av notariers hustrur utan till och med av deras barn.1005 I Sollefteå tingshus bodde emellertid inga gifta notarier på 1940-talet, däremot hölls ofta fester i notarievåningen och när vaktmästaren hittade tomflaskor på marken nedanför hände det att häradshövdingen sade ifrån. Det förväntades visserligen av notarierna att de skulle arbeta hårt, men det förefaller ha varit lika förväntat att de ordnade fester i sina notarierum, den “studentikosa formen för samvaro som medförts från universiteten fortsatte understundom i tingshuset” som Leche skriver.1006Tingshuset var deras hem för några år, men det betraktades knappast som ett hem, mer som ett studentboende. Vad gällde vaktmästarens bostad i Sollefteå låg den ett stenkast från tingshuset och vaktmästarparets vardag utspelade sig också i olika delar av domstolsmiljön, han som fastighetsskötare och ordningsvakt, hon som städade i huset. Samtidigt var deras privata sfär tydligt avskild inte minst tack vare vaktmästarbostadens två ingångar och rumsdisposition. Den ena ingången vette mot tingshuset och ledde direkt till häktet med de två cellerna, den andra vände sig mot gatan, liksom bostadsrummen, och var försedd med en välkomnande veranda. Beträffande nämndemännens tillgång och rätt till tingshuset hölls, till skillnad från andra tingslag, inga kalas efter avslutade ting. Det berodde framför allt på att det saknades såväl festlokaler som övernattningsrum sedan vindskamrarna, som ursprungligen var avsedda för nämnden, hade omvandlats till notarierum på 1930-talet. Rummet som på ritningarna hade markerats som “Förvaringsrum för häktade”, beläget intill tingssalen och försett med en separat ingång, disponerades dock av nämnden i samband med tingen och därmed hade även de en anvisad och avskild plats i byggnaden där de kunde dra sig undan. På 1930- och 1940-talen förekom i stort sett inget privat umgänge mellan häradshövdingen, notarierna och nämndemännen i Sollefteå. Däremot bjöds nämndemännen med hustrur, kanslipersonalen och prosten till härads1004 Sturkell 2009, s. 186, Leche 1968, s. 157. 1005 Samtal och mailkorrespondens med Maj Nilsson, hustru till Erik Nilsson som var tingsnotarie i Sveg, hösten 2005. 1006 Leche 1968, s. 157.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=