b i l d 147 582 med stora villor som låg spridda mot Ångermanälven. Bland grannbarnen kallades tingshuset allmänt för “bruna stugan”, kanske för sin sagolika stildräkt, kanske i syfte att bagatellisera betydelsen av att vara häradshövdingens barn och bo i ett tingshus. Det var inte ovanligt att alla barnen i kvarteret samlades i den stora tingshusträdgården, och i händelse det fanns häktade i cellerna i vaktmästarbostaden bredvid huset, förevisades de av häradshövdingens son – självfallet utan de vuxnas tillåtelse. Längre än så sträckte sig dock inte deras samröre med häradsrättens verksamhet, själva tingen upplevde de som ointressanta händelser då svartklädda män stod på den stora tingstrappan och rökte.Arbetet som utfördes på kansliet, av domsagobiträ147 och 148.“Här bor jag”. Fotografier hämtade hur Hans Turéns fotoalbum. På 1940talet startade häradshövdingens son och hans lekkamrater en scoutgrupp, Älgen, som hade sitt högkvarter på vinden ovanför bostadsvåningen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=