rummet och r ä t te n 579 han likväl inte hade rätt att inhysa främmande personer i sin bostad.995 Instruktionen var i sin helhet mycket detaljerad och angav, utöver göromålen i samband med förhandlingarna, hur ofta gräsmattorna skulle klippas, hur snöröjningen skulle skötas, att nämndemännens sängkläder skulle vädras, piskas, tvättas och manglas, gångjärnen smörjas etc. Torsten Nilsson som fick tjänsten i Kristianstad och flyttade in med sin familj i vaktmästarlägenheten i det nya tingshuset, fick också noggranna instruktioner och därutöver tillkom uppgifter som inte preciserades, såsom att göra ärenden åt nämndemännen, eller att servera vid rättens sittningar.996 Av andra beskrivningar från tiden framgår att vissa vaktmästare till och med putsade notariernas skor, eller pressade deras byxor. Vad skildringarna tycks peka på är tingshusstyrelsens omsorger om rummet och betoning av att hålla tingshuset och dess trädgård prydliga i funktionen som ambassad och självbild,men det antyder också att även vaktmästarens rörelser i miljön hade sina rumsliga begränsningar. Vistades han i trädgården var det för att klippa gräset, rörde han sig i övernattningsrummen var det för att vädra sängkläder etc. I Torsten Nilssons fall hade han tillgång till hela tingshuset och förväntades röra sig mellan de båda kansliernas territorier, allmänhetens väntrum, tingssalen, nämndens rum, arkiv och häkten i källaren, och sin egen bostadsvåning. I ansvaret för byggnaden, som rymde både hans eget hem och hans arbetsplats, låg också en förståelse för och ett upprätthållande av sociala gränser i rummet.Vaktmästarens arbete förutsatte diskretion och när han klev genom dörrar och över gränserna för andras territorier var det inga egentliga överträdelser eftersom hans närvaro var förväntad och saknade alla anspråk. Om vaktmästaren inte gjorde anspråk på rummet, trots att han bodde i huset och hade all kännedom om platsen, fanns det andra som gjorde det. Som jag skrev om i tidigare avsnitt, om familjen i Degeberga, innebar barnens användning av tingshuset ofta ett slags motstånd mot sociorumsliga gränsdragningar. Exempelvis hade de till den grad gjort tingshusträdgården till sin, att de irriterades över nämndemännens trampande i de välkrattade gångarna, och platsen framför tingshuset använde de 995 LU, Tingshusbyggnadsskyldige i Västerbergslags domsagas arkiv, Instruktion för tingshusvaktmästaren iVästerbergslags domsaga. 996 Nilsson samt KT,TGAV, arkivhandlingar från anställningen av tingshusvaktmästare 1952. “Här bor jag.”Om att göra tingshuset till sitt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=