domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 578 han hade stor kännedom om huset, som han dessutom ofta bodde i, var det inte att betrakta som hans territorium.Visserligen hade han tillgång till alla delar av byggnaden och rörde sig över alla ytor och gränser, och i salen hade han vanligtvis en särskild plats under förhandlingarna, vid salens ena långsida,mellan åhörarna och rätten. Den hade inte markerats på ritningarna och det fanns inga direktiv som angav att han skulle stå just där, men likväl tycks de flesta vaktmästare ha gjort det.Av naturliga skäl, han hade inget skrivbordsarbete och behövde inte vara anträffbar, uppläts emellertid sällan ett anvisat utrymme för vaktmästaren i huset, förutom bostaden. Hans situation var på så vis en annan än till exempel Nils Sassarssons i Degeberga, som tog emot rätten på domäner som visserligen inte formellt sett var att betrakta som hans, men som i relation till de ditresta juristerna var mer använda och kända av honom. Fanns det någon del i byggnaden där 1950-talets vaktmästare vistades oftare, och med större vana än övrig personal var det källaren där det fanns redskapsförråd, värmepanna, och vanligtvis häkte. Med polisutbildning eller –erfarenhet i bagaget kunde han ges befogenhet att hantera de häktade, men det var ingen självklarhet att vaktmästartjänsten omfattade häktet. I slutet av perioden, när vi närmar oss tingsrättsreformen, förändrades tingshusvaktmästarens arbetsuppgifter och därmed också plats i byggnaden. På Einar Hedmans ritningar av tingshuset i Karlshamn 1960 finns ett utrymme bredvid expeditionen som benämns vaktmästarens rum, och som förebådar den nya befattning, expeditionsvakt, som vaktmästaren sedermera fick i vissa domstolar. På 1950-talet var tjänsten som tingshusvaktmästare eftertraktad, i Kristianstad sökte 130 personer trots de tämligen precisa villkoren.994 Tillgången till bostad ansågs vara en stor förmån men framför allt lockade rörelsefriheten i arbetet – som tingshusvaktmästare var du inte övervakad och din arbetsdag reglerades inte i detalj även om arbetsuppgifterna preciserades i utförliga instruktioner. Det var tingshusbyggnadsskyldige och inte staten som fungerade som arbetsgivare, vilket bland annat innebar att arbetsinstruktionerna och övriga direktiv som hörde tjänsten till, definierades lokalt. I en instruktion för tingshusvaktmästaren iVästerbergslags domsaga,Västerås,1952preciserades till exempel att han var skyldig att bebo den anvisade lägenheten, mot hyra, men att 994 Nilsson samt arkivhandlingar från anställningen av tingshusvaktmästare 1952, KT, TGAV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=