domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 568 och en huvudförhandling, vilket också hade till syfte att effektivisera domstolens handläggning, och i den mån det var möjligt förkorta huvudförhandlingen.Trots ambitiösa utbildningsinsatser och utgivningen av handböcker och direktiv, har flera jurister vittnat om att det tog tid innan den nya ordningen var implementerad.978“Man försökte dela upp tvistemålshanteringen i en förberedelse och en slutförhandling,men det gick ganska klent. Det var svårt för domare, som länge levt med det inkvisitoriska systemet,“att plötsligt låta åklagaren göra sakframställning och överlämna förhören till parter och vittnen åt åklagare och försvarare”, som Frey Björlingson skiver angående brytningstiden på 1940talet.979 Som diskussionerna i Svensk Juristtidning visar fanns det många som ansåg sig ha en klar bild av vilka krav på rummet det nya förfarandet ställde, och som till stor del grundade sig på hur människor borde agera i förhandlingssituationen.980 Det visade sig emellertid snart vara svårt att avgöra vilken utformning som bäst understödde förändringarna. Som jag skrev i föregående kapitel anammades inte heller en arkitektonisk form eller möbleringsplan, det fanns många olika tolkningar och lösningar och det inträffade ofta att den slutliga utformningen avvek från de fastlagda planerna. Utan att här vare sig kunna eller vilja utveckla frågan huruvida juristerna kom att följa den nya balkens direktiv, kan jag konstatera att arkitekturen i många avseenden kom att underlätta ett nytt uppträdande i och utanför tingssalarna. Flera av nyheterna hade i själva verket introducerats redan på 1920- och1930-talen, samtidigt som förändringarna av de äldre husens salar kunde dröja långt in på1960-talet.Att rätten nu konsekvent placerades ensam på ett mindre podium accentuerade den nya, passiva och betraktande rollen som ordföranden förväntades spela. Att parternas bord utgjorde tunga,mindre flyttbara möbler, vars utformning överensstämde med rättens, tycktes också betona tvåpartsförandet, liksom det faktum att flera av dem hade försetts med infällda talarpulpeter. De flesta salar hade också vittnesbås vilket gjorde det svårare att låta vittnet avlägga sin berättelse vid domarsätet såsom tidigare hade skett. Därutöver hade den fonetiska upptagningsutrustningen introducerats, vilket innebar att vittnen inte skulle behöva uppge sin berättel978 Modéer 1999, samt Underrättsförfarandet enligt nya rättegångsbalken: med exempel å underrättsakter jämte formulär utgivna av Processnämnden, Norstedt, Stockholm, 1947. 979 Frey Björlingsons minnesanteckningar från1946-1948, förmedlade av hans son Ulf Björlingson 2010-06-14. 980 Turén, Laurin samt Modéer 1999, s. 417.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=