i nl e dn i ng 56 arkeologerna Alexandra Sanmark och Sarah Semple nyansera denna föreställning.122 Deras fältarbeten i Sverige och England har visat att det från den här tiden också finns tingsplatser som trots att de liknar äldre grav- eller kultplatser faktiskt saknar kultiska inslag, och att sambandet mellan kult och rätt inte bör tas för givet. De framhåller också att tingsplatser som förvisso har en lång “arkeologisk biografi”med äldre gravsättningar, förändrades och förtydligades såsomtingsplatser just kring 1000-talet, framför allt med hjälp av nya resta stenar.123 Lokalitetens monumentala uttryck, menar Sanmark och Semple, framstår som viktigt för att markera platsen och dess funktion, snarare än för att framkalla religiösa associationer. För mitt arbete är deras teorier intressanta, dels för att de pekar på hur människor långt tillbaka i tiden förefaller ha format rättens rum med tydliga attribut och medvetna referenser till det förflutna, dels för att de föreslår en tingspraktik där rätts- och religionsutövning var skilda från varandra. Allt tyder på att tingen under vikingatid och tidig medeltid hölls under bar himmel, men man vet inte exakt hur själva platserna användes.124 Idén att så kallade domarringar i första hand skall ha byggts för att fungera som tingsplatser avfärdades på 1920-talet,men idag tror man likväl att somliga av dem också hade en sådan funktion.125 Begreppet tingshög syftar på en kulle med platt topp, vilken består av en stenkärna stads inrättning’, Fornvännen 1938, s. 283-300, 1938 eller Holmgren, Gustaf, ‘Ting och ring. Ett bidrag till diskussionen om de forntida tingsplatserna’, Rig 1929, bd 12, s. 19-36, 1929. I en sentida studie Brink, Stefan, ‘Legal assembly sites in early Scandinavia’, Legal places and practices in medieval Europe, Pantos Aliki & Semple, Sarah (red.), Four Courts Press, Dublin 2004, s. 205-216, hävdar författaren också att kult- och rättsutövning var kopplade till varandra. 122 Sanmark & Semple, s. 245-259. 123 Sanmark & Semple, s. 256. 124 I Sverige har man inte funnit spår av tingshus eller annan bebyggelse i anslutning till kända tingsplatser. I Norge och på Island däremot, har man funnit rester av tält eller bodar som tros ha fungerat som övernattning för besökarna vid tinget, men inte för själva tingsförhandlingarna. I England har återfunnits resterna av en mindre byggnad bredvid en så kallad tingshög, men de är för liten för att ha kunnat tjäna som tingshus: Sanmark,Alexandra, Bergström, Eva & Persson, Kjell,Tingsplatsen som arkeologiskt problem, etapp 1, Aspa: arkeologisk provundersökning, forskning: Raä 62, Aspa 2:11, Ludgo socken, Nyköpings kommun, Societas archaeologica Upsaliensis, Uppsala, 2004, och Norr & Sanmark 2008. 125 Wildte 1926,Arne,Ture J,‘Domarringarna äro gravar’, Fornvännen 1938, s.166-177, 1938, Sahlström, Esaias ‘Domarringarnas härkomst’, Fornvännen 1942, s. 115-136, 1942.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=