rummet och r ä t te n 555 I Kristianstad kunde förvisso inte ordföranden nå sin plats utan att antingen gå ut och runt huset för att komma in i salen via nämndens rum, eller gå via trapphuset och allmänhetens igång. Kanske var arkitektens tanke att han skulle sammanträffa med sin nämnd innan förhandlingarna inleddes, och träda in i salen tillsammans med dem, som en enad rätt. Det var i sådana fall en tanke som byggde på sedvana. Även från trapphuset hade han emellertid kunnat göra en annan entré. Det krävdes ett visst mått av självtillit och känsla av auktoritet för att vilja, och våga, inta rummet på sådant sätt, och det antyder att domaren valde att fortsätta spela rollen som huvudperson.Möjligen lämnade han helt scenen till förhandlingens parter så fort han satte sig i ordförandestolen, men det är också känt att bland äldre häradshövdingar fanns de som inte accepterade den nya funktion som rättegångsbalken hade gett dem.961 Även de som välkomnade den nya balken hade förmodligen svårigheter att ändra sina gamla vanor, inte minst eftersom flera av dem var många generationer gamla. I likhet med de flesta domsagor som huserade i gamla hus vid den här tidpunkten hade kanslierna för Gärds och Albos respektive Villands domsagor varit inhyrda i bostadsvåningar i staden. Där hade arkiveringen varit ett ständigt bekymmer, liksom frågan om hyran av lokalerna. Båda spörsmålen hade dragits till sin spets då tingshusbyggnadsskyldige genom tidigare nämnda lagbestämmelse gjorts ansvariga även för kanslilokalerna.963 IVisby, för att ta ett annat exempel, hade domsagan haft sitt kansli i en mörk och dragig lägenhet inrymd i ett medeltidshus mitt i staden.964 Istället för att satsa häradernas medel på ett nytt kansli hade tingshusbyggnadsskyldige vid mitten av 1950-talet lagt ner ansenliga summor på att renovera de gamla tingshusen i Skogs och Allekvia, som båda var byggda på 1700-talet och befanns i dåligt skick. I kansliet hade samtidigt inte funnits tillräckligt med utrymme för fastighetsarkivet, och dessutom hade saknats rum för advokater och allmänhet, vilket innebar att alla förberedelser fick äga rum i notariernas och skrivbiträdenas arbetslokaler. Vid den här tiden fanns vanligtvis ett eller två skrivbiträden som arbetade vid juristerna sidor. Hemarbete hade blivit ovanligt och med skrivmaskinernas införande försvann det snabbt. 961 Modéer 1999, s. 417, och Modéer 1994, s. 51. 962 KT,TGAV. 963 Lagen 18 juli 1942, nr 658, om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli. 964 Sturkell, Carl-Edvard, Utredning angående Visby stads förenande i judiciellt avseende med Gotlands domsaga.Avgiven år 1959,Visby 1959, s. 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=