domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 546 vid den gamla föreställningen om rätten och framför allt domaren som rättegångens centrum. Huruvida det var ett medvetet val, eller en konsekvens av förgivettaganden och oförmåga att tänka utanför de gamla föreställningarna framgår emellertid inte. I likhet med invånarna i skånska Gärds,Albo ochVillands härader, satsade många tingshusstyrelser stor möda och ansenliga summor på konstnärlig utsmyckning av både salen och foyén.948 Som jag skrev om i tidigare avsnitt förekom konst även i de äldre husen, allt ifrån unika verk som Josef Svanlunds och Filip Månssons målningar i Nyköping, till konventionella häradshövdingeporträtt från senare delen av 1800-talet och ännu äldre oljemålningar med rättsligt religiösa motiv. Men i den form som började framträda från och med slutet av 1930-talet, och i den omfattning som den beställdes, köptes in och donerades till tingshusen efter andra världskriget, var konsten likväl ett nytt inslag i domstolarna. Det stora antalet konstverk bör kopplas till rekommendationen som riksdagen utfärdade 1937, att statliga byggnader skulle förses med konstnärlig utsmyckning motsvarande minst en procent av den totala byggkostnaden.949 Tingshusen var förvisso inga statliga byggnader men det visade sig att också kommunerna påverkades av enprocentsregeln, som konsthistorikern Beate Sydhoff påpekar hade systemet en “normativ inverkan på sättet att se på konstens självklara placering ute i samhället.”950 I tingshusbyggnadsskyldiges byggnadskommittéer, som ofta inkluderade kommunalpolitiker, var frågan om kostnaderna för konstverken sällan kontroversiell – som i Kristianstad förefaller de flesta ha ansett det som självklart att det nya tingshuset skulle smyckas av professionella konstnärers verk. De kunde vara gobelänger, oljemålningar, väggmålningar al secco och al fresco, träsnitt och reliefer, emaljmålningar, smide, mosaik, intarsior, keramiska utsmyckningar, bronser och stenskulpturer, till och med och som redan nämnts en installation 948 Inom ramen för Dokumentationsprojektet gjordes en ambitiös kartläggning av inventarierna vid samtliga tingsrätter i landet, vilken jag delvis baserar följande avsnitt på. Därutöver rapporterade lokalpressen i regel noggrant om konstverk och annan utsmyckning och slutligen har jag själv kunnat studera konstverken på plats. 949 I enlighet med propositionen 1937:157. 950 Sydhoff, Beate,‘De slutna rummen’,Konstverkens liv i offentlig miljö, Sandström, Sven, Stensman, Mailis & Sydhoff, Beate, Sveriges allmänna konstfören., Stockholm, 1982, s. 82. Konsten - en markör för offentlighet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=