rummet och r ä t te n 529 ket.937 Just Norra Åsbo härads tingshus, som jag också beskrev i föregående avsnitt, finns anledning att dröja kvar vid. Huset, som invigdes 1953 precis som det i Falköping, förlades till samma plats som det föregående tingshuset och byggdes i en våning med röda tegelfasader i munkförband och ett volyminöst halvvalmat sadeltak klätt med enkupigt tegel.Huvudentrén placerades mitt på fasaden som vette mot gatan och markerades av en anspråkslös naturstensportal och en dubbeltrappa med järnsmidesräcke. Tvådelade fönster med tunna, putsade omfattningar öppnade sig i murverket, tre på var sida om entrén. Proportionerna var nätta och fasadschemat mot gatan regelbundet trots rumsdispositionens asymmetrier. Det var som om1700-talet gick igen, både i den hantverksmässiga prägeln,och i förhållandet mellan murverkets och den valmade taksiluettens höjd. Genom sin placering, gestaltning och sitt utförande uppenbarade sig denna byggnad som en följsam efterträdare till häradets tidigare tingshus, uppfört på 1820-talet av bränt tegel i en våning under tegeltak.938 Och trots arkitektens radikala omtolkning av salsplanen, som fantastiskt nog också förverkligades, utgjorde rumsdispositionen likväl ett exempel på arkitektonisk kontinuitet, vilket också torde ha varit Brunnbergs idé med tanke på de utstuderade parallellerna med äldre tiders tingshusarkitektur. Jämfört med exempelvis tingshuset i Falköping eller någon av de andra samtida domstolsbyggnaderna framstår Norra Åsbo härads tingshus i många avseenden som det sista ledet i en lång tradition, en representant för ett vid tiden nyss övergivet tingshusbyggnadsideal, liksom för 1940-talets tillbakablickande estetik. Efter Klippan uppfördes inga fler tingshus med mittaxel och valmat sadeltak, där salen låg vägg i vägg med häradshövdingens arbetsrum och häktet. Kontrasten mellan den häpnadsväckande radikala funktionslösningen med salen som öppnades mot foyén och den i övrigt tillbakablickande arkitekturen, kan ses som betecknande för tiden. Vid den här tiden märktes inte längre några regionala skillnader i materialvalet, skånska och norrländska tingshus utformades enligt samma principer och på 1950-talet visar det sig, var de dessutom tämligen enhetliga. Nästan samtliga tingshus, utom det i Rättvik (1952) och det i Skara (1959), gavs tegelrena fasader med enstaka mönstermurade par937 Andersson Agard, Carl Andersson & Oscar Jönsson, Invigningsskrift Norra Åsbo härads tingshus i Klippan, 1953-06-13. 938 NMA, DPA, Klippans tingsrätt, kopior av Brandförsäkringshandlingar för Norra Åsbo härads tingshus, 1920 och 1938.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=