domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 528 (1958) valde att fortsätta att dela lokaler och uppföra ett kombinerat tings- och kommunalhus, pekar också på byggnadskategoriernas likheter och samröre, kanske lika mycket människors föreställningar om dem som arkitekturens konkreta utformning. Situationen i Bollnäs i början av1960-talet är ett annat exempel.Vid denna tid började Bollnäs domsaga bli trångbodd i sitt 1930-talshus vid järnvägsstationen, och när kommunen skulle bygga ett nytt hus valde domsagan att flytta in i det (ny) gamla kommunalhuset beläget strax sydväst om centrum. Huset, som hade uppförts 1953, byggdes visserligen om för att möta häradsrättens behov och det under ledning av samme arkitekt,Heino Krabu vid Cyril Stackells arkitektkontor, som hade ritat det 14 år tidigare, men själva uttrycket tycktes likväl passa domstolen från början. Generellt sett byggdes tidens tingshus något större än den föregående generationens och det berodde framför allt på domsagokanslierna. Jag jämför då själva domstolens lokaler och inte bostadsvåningarna som var ungefär lika stora som tidigare, eller något mindre. I Kristianstad blev det färdiga tingshuset omkring 1000 kvadratmeter stort, vind och källare med arkiv respektive vaktmästarbostad oräknade.Där rymdes emellertid två domsagokanslier, och byggnaden var på så vis större än andra samtida nybyggen. Det nya tingshuset i Umeå, som stod färdigt i mars 1958, var ungefär lika stort, bostadsvåningarna oräknade men där hyrdes en del av kanslibyggnadens andra våning till en början ut som kontor till två landsfiskaldistrikt.Visby tingshus, som invigdes fyra år senare, fick en byggnadsyta på knappt 2000 kvadratmeter, exklusive källare och vind, men också där inrymdes andra funktioner då lantmäteriet upptog en tredjedel av byggnadens yta. Det var uppenbart att domstolens lokalbehov hade ökat, och byggnadsekonomierna med dem.Men lokalernas storlek tycks också ofta ha tagits till i överkant; kanske tänkte man sig vara vis av erfarenhet, häradsrättens lokalbehov hade ökat konstant sedan lagbestämmelsen fastslogs, och det låg också i tidens anda att sträva efter arkitektoniska lösningar som var lätta att komplettera. Att ritningarna ibland var tillkomna tio år före själva uppförandet tycks inte ha gett upphov till stora skillnader mellan ritning och färdig byggnad, som man annars kunde vara benägen att tro. De avvikelser från ritningarna som förekom gällde framför allt interiören och då i synnerhet möbleringen av salen, vilket jag strax skall återkomma till. Önskan om förändringar, såsom i Klippan, Skåne, där det dröjde nio år mellan de första förslagen och det färdigställda huset,medförde ofta att man lät arkitekten modifiera sina ursprungliga förslag innan arbetet sattes i ver-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=