rummet och r ä t te n 527 uppglasad passage och med detaljer av smide och natursten.Många utformades på just detta sätt, borta var symmetrin och de uppenbara referenserna till palatsarkitekturen, nu etablerades en ny form. I journalistens mening markerade tingssalsfönstren och den påkostade entrén just offentlighet, inte domstol. Under decenniet efter andra världskrigets slut uppfördes flera nya offentliga byggnader i kommunal regi, i första hand skolor och kommunalhus, och precis som vid sekelskiftet 1900antog de en likartad arkitektonisk grundform, även om den hade förändrats radikalt sedan dess. Om den tidens läroverk lika gärna hade kunnat vara ett tingshus, kunde 1950-talets tingshus liknas med samtidens skolhus, bibliotek, till och med kyrkor. Jag talar då inte bara om stildräkt och materialval utan också om volymer och rumsdisposition. Min poäng är att tingshusen visserligen intog en särställning, finansierat som det var av en stor och förhållandevis rik kommunal enhet och med en verksamhet som var statlig, men det fanns inget funktionsspecifikt i arkitekturens utformning. Så hade heller aldrig varit fallet. Också vad beträffar ekonomi och yta kan projekten liknas vid andra kommunala byggnadsverk som tillkom vid samma tid. Även om det i första hand var befolkningsstorleken som satte budgetens ramar tycks satsningarna på exklusiva material, konstverk och utemiljö ha varit av samma dignitet. Ett tidigt exempel är kommunalhuset i Hällefors och tingshuset i Katrineholm som presenterades sida vid sida i samma nummer av Byggmästaren 1943.936 Båda byggnaderna var tegelklädda betongkonstruktioner som inrymde en stor sal och kansliutrymmen. Det förstnämnda var ritat av Dag Ribbing och uppfördes 1938 för en kostnad av 287 000:-, det senare, som var en till ytan något större byggnad, var ritat av arkitekten Gustaf Clason och uppfördes 1939-1940 för en summa av 375 000:- inklusive all inredning och alla inventarier. Skillnaden var att tingshuset försågs med flera bostadsutrymmen: en lägenhet för vaktmästaren, fyra enkelrum för notarier och tingssekreterare (juristdomare), dessutom övernattningsrum för nämndemännen och en övernattningsdubblett för häradshövdingen. Hade tingshusbyggnadsskyldige däremot valt att bygga en hel bostadsvåning för domaren hade kostnaden blivit en helt annan. Att tingshusbyggnadsskyldige och landskommunen på flera norrländska orter, exempelvis i Arvidsjaur (1947), Gällivare (1953) och Boden 936 Byggmästaren 1943:2, s. 26-29. Uppgiften om kostnaden för Katrineholms tingshus har jag emellertid hämtat ur Sturkell 2009, s. 55.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=