rummet och r ä t te n 515 förslutandet av de olika delarna i byggnaden vara en förutsättning för den grunda strukturen.Avgörande för utformningen var de olika entréerna. De skulle göra det möjligt att dels skilja rättegångens aktörer från varandra så att parterna, vittnena, rätten och åhörarna kunde anlända till salen från olika håll, dels särskilja tingshusets olika funktioner: förhandlingsrummet, kansliet och bostäderna.Till vardags, när det inte var ting, skulle också entréerna göra det möjligt att låta hela salsdelen med vestibul, sal, åklagare- och advokatrum etc, stå tillsluten och oanvänd. Lösningen med flera entréer hade introducerats redan i slutet av 1700-talet, för att vidareutvecklas kring sekelskiftet 1900, men i 1950talets tingshus genomfördes den med än större medvetenhet och konsekvens. Syftet, vill jag påstå, var som Julienne Hanson skriver angående den engelska domstolsbyggnaden “to engineer separations between these different groups of users, and selectively to reintegrate them under highly controlled conditions”, att kontrollera hur människor möttes i rummet och därmed händelseförloppet i stort.915 Idag är det självklart att arkitekturen skall underlätta kontrollen av förhållandet mellan (i första hand brottmåls)rättegångens olika deltagare,men det är inte självklart när, var eller på vilka grunder en sådan föreställning uppstod. Då överintendentsämbetet ändrade i byggmästaren Seurlings förslag till tingshus i Fillinge så att huset fick en köksentré och en ny passage mellan denna ingång och salen, hade kanske arkitekten redan då idéer om rättsskipningens behov av separata förbindelser? Dagens jurist skulle hävda att särskiljandet handlar om säkerhet och integritet, men på 1950-talet fanns säkerligen de som, i likhet med häradshövdingenWullt i Härjedalen, ansåg separeringen av aktörer och funktioner löjeväckande med hänvisning till att alla likväl tvingades mötas i salen.916 I arbetets inledningsskede ville jag ta reda om om arkitekterna i projekteringsfasen förhöll sig friare till etablerade föreställningar om hur ett tingshus skall utformas än tingshusbyggnadsskyldiges byggnadskommittéer. Jag utgick från en kanske trångsynt idé att gemene man, och kanske domstolens aktörer i synnerhet, var mer konservativa i sin arkitektursyn än verksamma arkitekter, och att byggnadskommittéerna lade stor vikt vid att beställa ett tingshus som överensstämde med lokalsamfundets förväntningar. Källmaterialet gav som väntat inga enkla svar 915 Hanson, s. 55. 916 RA, BA, U-byrån, Korrespondens ang, landsortsärenden före 1936, Skrivelse från häradshövdingen HaraldWullt till byggnadsstyrelsen 17 mars 1929.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=